Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanske hon inte får gå in ens. Jag är så säker
på att hon kommer baklänges ut, ja, så säker så»,
fortsatte Ester och slog bedyrande högra knutna
handen i den vänstra. — »Se där! precis baklänges
kommer hon i verandadörren! Ja, varför skulle
vi fnittra och skratta vid bordet? Jag kan rakt gå
åt, så tråkigt är det, och Valter, som sade att han
hade något nylt att visa oss, och allting. Å, vad
det är rysligt!> j
>Nej, hör ni, titta då på Nickal> Hon vänder
sig jul Och visst räcker hon ut tungan och boppar
på ett ben! Hurra för den hedersknyffeln>, skrek Filip.
Alla tre barnen rusade emot Nicka, som samvets-
grant hoppade på ett ben, med tungan utsträckt
ur halsen, så långt hon någonsin förmådde.
>Få vi? Få vi verkligen, Nicka? Tänk, vad du
är märkvärdig>, ropade Ester beundrande och utom
sig av hänförelse.
>”Men hur bar du dig åt?» frågade Filip.
ȁ, jag gick fram till pappa, just som han kom
genom korridoren ifrån middagsbordet, och så sade
jag, att vi hade burit oss dumt åt allihop vid mid-
dagsbordet och skrattat, men att det egentligen var
åt fläckarna på Filips rock, som jag hade satt dit,
och att det var en så lång historia om det, och att
ni stodo här och väntade, och att jag skulle hoppa
på ett ben och räcka ut tungan, om vi finge fara,
och så där. — Och rätt som det var, så drog pappa
på munnen och sade: ”så hoppa i väg då! — och
så fick vi, förstås.»
Hindren voro således undanröjda, och efter en
liten stund var det lyckliga unga sällskapet på väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
