Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aldrig i världen inträffade något missöde, när
Valter hade Drummelin om hand, aldrig vägrade
hon att lyda, icke ens när Valter själv hopsatt en
plog och började plöja upp ett litet mjukt stycke
Jord, på vilket han ämnade sätta potatis.
Drummelin vände sig om och såg en liten smula
frågande ut, men Valter nickade åt henne och viss-
lade på sitt egendomliga sätt, och så bar det i väg
utan tvekan fåra upp och fåra ned.
På vintern under julferierna hade Drummelin från
sågen vid Bohult dragit fram avsågade plank- och
brädstumpar, och invid den förut omtalade upplöjda
jordbiten byggde sig Valter en liten stuga, den stugan
som barnen nu voro på väg till.
Han grävde, han högg, han sågade och spikade,
och en vacker dag kom han upp till sin mamma
och begärde hjälp att få taket pålagt.
Snickaren på Bohult gjorde fönsterposter och
dörrar. Bräderna till trappan utanför stugan hyv-
lade Valter själv, och en dag på våren i pingstlovet
travade Drummelin med sin stolte ägare över till
Bohult. Kusinerna blevo bjudna till invigningsfest
på den nya egendomen.
Stugan var gjord av gamla bräder och såg räll
oansenlig ut. Jorden däromkring var svart och ny-
plöjd. Eva tyckte, att det såg otrevligt ut, och före-
slog att stället skulle heta Sothål.
Ester rodnade av ovilja, och Nicka gav till ett
utrop av harm.
Men Valter lät sig ej bekomma. Han hade läst
Tegnérs >Axel>, som dog vid »Sotaskär», och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
