Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>Men, Ester, det är så besynnerligt. Jag har ju
aldrig gjort det. Jag tror inte, alt gossar bruka be
Gud om saker så där riktigt och hitta på orden själva.>
»Visst bruka de det, Valter! Mita har just talat
om för mig om Josef och Daniel och David; de
voro ju bara gossar, och tänk så märkvärdiga saker
de bådo om redan då.>
>Ja, men ändå, Ester! Jag tror det vore bättre,
om du kunde förmå dig i kväll, när du blir ensam. >
»Inte behöver det vara kväll för det. Jag kan
gå och bedja Gud när jag vill.»
>Jag skall gå upp efter en skorpa åt valpen>,
sade Valter brådskande, som om han varit ängslig
att få bevittna något böneutbrott av Ester.
När han efter en stund kom tillbaka, såg Ester
helt strålande ut, oaktat Valter med illa dolt miss-
nöje iakttog, att valpen hade ett fullt ut lika bedröv-
ligt utseende, som då han för tre minuter sedan
lämnade den i Esters skyddande sköte.
»Låt oss bära in den i stugan och tvätta ögat
med aseptin>, föreslog Ester.
»Det har jag gjort, och du ser väl att det tjänar
till ingenting”, sade Valter buttert. >Jag trodde för
resten, att du hade ställt om att han skulle bli bra
ändå. Du skröt ju över det nyss.»
»Nej, men nu är du dum, Valter! Gud hjälper
väl när han vill. Inte må du tro, att det går an
att befalla honom; man kan ju inte befalla sin egen
pappa en gång, och tänk då Gud, som har skapat
alla pappor och människor: och djur och blommor
och allting på jorden!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
