Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET.
Filip och Valter.
östmorgonen var strålande vacker. Stormen
hade lugnat av mot morgonen, och helt tvärt
började det frysa på.
Den tunna isen krossades och klingade som
glas, när Valter körde ner i hjulspåren och i de
stora, tillfrusna vattenpussarna. Drummelin fick gå
nästan som han ville, ty Valter hade ett orimligt
besvär att hålla valpen, som han förde med sig,
i styr.
Nu var det minsann liv i hundvalpen. Han naf-
sade efter Valters fingrar, han flög upp och högg
efter hans öron, bet honom i näsan, slickade, klöste
och krafsade omkring sig så, att det var riktigt
äventyrligt att fara fram med honom.
Det var egentligen lite sorgligt också, ty de skulle
skiljas åt nu, Valter och valpen, Ester skulle få
den, och det skulle bli en glädje all giva henne det
bästa han för tillfället tyckte sig äga.
Det bud, som, medan Valter ännu sov som elt
murmeldjur, på morgonon blivit avsänt för att höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
