Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-— 99 fe
» Rysligt söt, Nicka! — Jag förstår inte, hur du
kan... >
>» Åh, det går så lätt som aldrig det>, svarade
Nicka helt blygsamt och tillade: >Jag kan hitta på
ändå roligare, må du tro. Bara jag kommer ut, så
går det som ingenting,»
»Spring då, Nicka, och sök mera sagor till mig>,
bad Ester.
»Nej, nu vill jag se, om kalkontuppen är mycket
ilsken —, han är så lustig då, han får just som en
röd schal om halsen, bara för han blir arg.>
»Du får inte säga arg och ilsken, Nicka. Tant
Mari blir då så — så —>
»Arg och ilsken, menar du>?, skrek Nicka. »Tänk
om hon skulle få en röd schal om halsen för var
gång, liksom kalkontuppen.>
»Nej, men Nicka då!” utropade Ester, vars ögon
vidgades av förskräckelse över systerns tal. Dör-
rarna, genom vilka mamma nyss förts in till sina
rum, stodo öppna, och tant Mari kunde ju ha kom-
mit och hört alltsammans.
Men Nicka uppfattade varken utrop eller förma-
ningar. Hon for åstad som en vind och fladdrade
omkring därute som en fjäril, sedan hon först för-
vissat sig om att kalkontuppen var mera >»ilsken>
än någonsin och att Filip var i stallet och icke
tycktes ha någon tanke på holmen och Esters slott.
Som fjäriln söker sötma, så sökte Nicka sagor hos
höstblommor och vissna löv. Hon måste ha många
nu åt Ester, som satt därinne så ensam.
Eva läste, spelade, broderade och pratade med
Lina, så att Ester var ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
