Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROD
»Nu har jag hittat på någonting”, sade Nicka en
dag och kom med en liten korg i handen, myckel
ivrig och viktig. »Ser du Ester, nötter! Ekorrar
äta nötter! Så sött, om det skulle sitta en liten
ekorre mitt bland fåglarna.”
»Men hur i all världen skall han komma dit, han
som inte kan flyga?” frågade Ester bekymrad.
»Pyttsan, vad tror du det gör! Han flyger ju i
trädtopparna, som om han hade vingar. Han kan
klältra upp i de här granarna och så — rultsch
— skulla in bland fåglarna. Oj, vad han skulle
skrämma dem! Jag vet ej, vad jag ville ge för all
få se deras miner, då de få se varandra.>?
»Fy Nickal>
»Ja, kära du, de skrämma väl inte ibjäl varandra
heller. Jag har selt en ekorre, som setat och tittat
på oss om dagarna. Tyst! Nej titta, där sitter han.
O, du inpiskade sötnos!”
»Usch, inpiskad låter så fult, Nicka.>
»Och jag tycker det låter så rart — det låter
som någonting, som skrattar inne i ögonen. Filip
och alla stora gossar säga inpiskad. — Lilla in-
piskade ekorre, kom nu, hör du, så får du nötter!
Och tala om det för dina barn också!”
Nicka kastade nötter på bordet, under det hon
talade, och nötterna hoppade och smattrade, så att
fåglarna flögo förskrämda åt alla håll.
Ester blev riktigt ängslig för sina skyddslingar,
men efter två minuter var hela den flaxande skaran
där igen. l
Ekorrens »inpiskade> ögon började glindra. Han
vände på huvudet, vädrade och >vred sina små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
