Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= EE
arbetet med järnet, och Valter riktigt längtade efter
atl en gång själv få sköta släggan. Smeden tyckte
om den tyste, uppmärksamme herremanssonen, och
en dag frågade han honom helt oväntat, om han
ville »prova släggan?.
Gesällen och lärpojken skrattade. De trodde att
Mäster skämtade. Den där fine herrn skulle nog bli
bet, när han fick den tunga släggan i handen, me-
nade de. Men Valter tog den lugnt och hamrade
kraftigt på järnet, som smeden höll med tången
och vände på, medan gnistorna flögo om det, och
på så sätt fick det att småningom forma sig efter
hans önskan.
När Valter sedan sprang hem till sina läxor,
kände han, att det skulle ha varit ett nöje att vara
smed. Han nästan avundades pojken, som fick stå
och dra bälgen och höra huru det sjöng så långdra-
get och underligt i kolen.
Han fick även insikt i skomakaryrket och hade
en dag själv kommit så långt, att han lagt en grov
lädersula i blöt i handfatet. Det var storartade pla-
ner han umgicks med. För sina besparingar hade
han inköpt en syl samt skopligg och en hammare
och var nu ytterst ivrig att efter skolarbetet få ta
itu med sina gamla stövlar, som voro slitna ända
inpå bindsulan, så att han gick så gott som bar-
fotad och kunde känna om han trampade på ett
knappnålshuvud.
Valter var känd för att slita skor, och det var
så förfärligt att skriva till mamma gång på gång
om hur eländiga hans sista skodon varit och huru de,
bara han gått några dagar med dem, voro söndriga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
