Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
== 19 —
Han hade knappast någonsin känt en sådan inre
" tillfredsställelse som den dag, då han gick hem
med sulan och pliggen i paketet och med hamma-
ren nerstoppad i byxfickan.
Men olyckan var framme just den dagen.
Filip skulle bort på en mycket storståtlig barn-
bal, något som Valter till en början ansåg vara en
lycka för sig, då han beräknat få experimentera
med de gamla stövlarna på egen hand, sedan Filip
gått. Men vad han ej beräknat och vad som icke
brukade inträffa var, att Filip nu tvättade sina
händer »mitt på dagen». Filip gick till kommoden,
dök i skumrasket ner i handfatet med händerna
och skrek till av häpnad och harm.
Låg det mat, låg det en brödskiva i handfatet?
Han höll upp de drypande händerna högt över
fatet, medan han undrande och förargad, kanske
även lite förskräckt, stirrade ner i vattnet.
Valter skrattade lite tvunget.
»Det är ju en sula, vet jag. Jag skall taga upp
den, så får du tvätta dig.>
»Fy sjutton — fy! Ja, är du inte en gris, så säg.
Gamla skosulor i handfatet! Vad tänker du göra
med den? Du skall väl göra som vildarna, steka
den och äta upp den. Det skulle du nog vara i
stånd till, så glupsk som du är.»
»Jag har just aldrig hört, att vildarna använda
skosulor på något sätt. Och vore jag så glupsk,
som du säger, så ginge jag väl på den där dansen,
där ni, efter vad ni själva sagt, skola plocka fic-
korna fulla med allt vad ni kunna komma Ööver?,
svarade Valter lugnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
