Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= NEG =
vara inne och aktas för luften och ljuset och solen,
»— och gossen skall lära sig att skratta åt lappen
och kanske en gång hata honom.?
Ester och Nicka stodo alldeles handfallna. De
hade aldrig sett Mita sådan. Hon brukade tassa
omkring så tyst på sina mjuka skinnpjäxor, sjung-
ande på sitt underliga sätt eller talande om berät-
telser för barnen.
Hon hade ett så egendomligt fängslande sätt alt
berätta. Det var som om hon själv upplevat allt
vad hon talade om, — om det så var berättelsen
om syndafloden eller andra historier ur Gamla eller
Nya testamentet.
Ingen människa tänkte på att Mita möjligen van-
trivdes eller längtade upp till de snöfjäll, där hon
växt upp. Något brev eller underrättelse därifrån
fick hon aldrig. Själv satte hon däremot ihop brev
till de sina, sedan hon hade börjat lära sig skriva:
för Ester. Hon var mycket road härav, och gott
om tid därtill hade hon för det mesta, ty betjänter
och jungfrur vimlade om varandra i huset, och
grevinnan, som alltjämt var sjuk, hade på sistone
fåll sin egen sköterska. Det var greven, som en
dag utan alt ens tillfråga sin fru, hade anställt en
sköterska, och Mita förstod alltför väl, att det var
emedan han ej kunde med att se lappkvinnan där-
inne hos grevinnan. Tant Mari var den som egent-
ligen härskade över tjänstfolket.
Mita, den unga, värdiga lappkvinnan, var inför
henne blott ett »>tjänstehjon”. Hon var visserligen
lille grevens sköterska men icke mera uppburen för
det. Nej, ensam, ensam och främmande kände hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
