Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 124 —
tydligen en riktig >håla”, menade hon, och mitt i
svarta skogen var den belägen. Där i sängen låg
den fula, förfärliga »jätten>, som skulle »ta dem
och göda dem och äta upp dem”.
Hon kröp nära intill Panzar och grep honom
hårt om handen.
»Jag är rädd, Panzar>, viskade hon.
»Ja, detta är intet ställe för fröknarna>, sade han
och såg strängt ogillande på Mita, som fått fatt i
en bit cikoria, den hon nu lade i kaffepannan, me-
dan Nicka tornade upp kvistar på elden och därvid
passade på att kittla Mårten under fötterna, som
han storskrattande drog åt sig.
»Kom, Mita>, gnällde Ester.
»Nej, Ester», sade Nicka, »jag vill vara här en
stund. Jag sätter på Mårten min lilla röda schal.
Se, så söt han blir — som en riktig liten mar-
katta!»
>»Om jag får lov att säga, så går det inte an”,
sade Panzar. »Schalen behövs nog i denna kyla.”
»Ja, det är ju det jag tycker», sade Nicka, vilken
redan lossat den mjuka schal, hon hade om huyvu-
det, och nu band den runt om Mårten, som syntes
högeligen förtjust både i Nicka och i den fina på-
klädsel, som bestods honom.
>Varför sätter inte flickan på honom strumpor;
Panzar? Är hon elak emot gossen?» frågade Ester
och såg allvarligt på den gamle tjänaren.
Jag tänker, att hon inga har att sätta på ho-
nom.”
»Inga strumpor? Men alla människor bruka ju
ha strumpor på vintern. Jag förstår inte, hur nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
