Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 125 —
gon kan vilja vara utan, när det är så kallt. Jag
fryser, fast jag har både strumpor och damasker.?
Mita gick fram till sängen med det rykande
kaffet.
»Jätten»> där fick en helt annan uppsyn. Han
satte sig upp, blåste på den heta drycken och drack
långsamt med en min, som om det varit mycket
gott.
Mårten tassade fram på golvet. Han såg snålt
på fadern och ville påtagligen vara med om kalaset:
Denne lät honom också sörpla i sig litet av den
varma drycken ur fatet, som han höll intill hans
mun.
» Kan Mårten sjunga något i dag?» sade han sedan
och lade sig trött tillbaka på halmbädden.
Mårten tog tag i sängbalken och började med
ljudelig, ren röst att sjunga:
» Var jag går, i skogar, i berg och dalar,
följer mig en vän. Jag hör hans röst.
Väl osynlig är Han, men Han talar,
talar stundom varning, stundom tröst.»
Det lät så vackert och underligt, när den lille
barbente pysslingen klart och andäktigt sjöng de
vackra orden. Mita torkade sina ögon, och Panzar
snöl sig oförmärkt. Ester såg frågande och allvar-
ligt på dem.
Mårten vände sig om, förundrad över tystnaden.
Han såg lustig ut och gjorde en liten löjlig grimas
åt Nicka, som gav lika gott igen. Så började han
igen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>