- Project Runeberg -  Lille Lapp-Natti och hans fostersystrar /
130

(1912) [MARC] Author: Laura Fitinghoff With: Hilma af Klint
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180 —

Nicka skrattade. »O, så glad och lustig han är”,
sade hon. Men Esters läppar darrade, och hennes
ögon fylldes med tårar.

;Han är inte glad — han är så rädd, Nicka,
Ser du hans ögon, och så de små fötterna arbeta!
Han springer ihjäl sig för att komma undan oss
och ser oss ändå jämt. Låt oss gå ifrån honom?

Eva och Nicka stodo kvar.

»Botilla>, sade Ester och drog flickan i kjolen,
»jag ville så gärna ge dig pengar för ekorren, om
jag får för pappa, Bär hem den också i övermor-
gon, men lägg mat till den på kvällen, då det är
mörkt, så att han slipper se dig och springa så
där av skrämsel; det är synd om honom. Snälla
du, skräm honom intel — Du skall få ett av mina
vackra förkläden, när du kommer hem, och en bok
med tavlor i. Vill du ha det?» tillfogade hon blygt.

Botilla såg på henne med förundran. Bohults-
barnen hade hon väl sett någon gång, då hon varit
framme vid gården och i köket fått mat eller snä-
sor. Men de wvwöro så fina och »högfärdiga” och
brukade aldrig tala till sådana fattiga stackare, som
hon var. Boltilla såg därför undrande och misstro-
get på Ester, vars milda, ljuva ögon voro så bed-
jande fästa på henne.

Botilla, som av fattigdom, svält och nöd blivit för-
vildad, genomfors plötsligt av en underlig, varm
känsla, och: då Ester till sina andra erbjudna gåvor
även föreslog en liten docka med >?riktigt> hår på
huvudet, veknade hon alldeles.

»Jens ville nog sälja ekorren”, det var hon säker
på, >och var det så, att det usla livet var rädd, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:28:54 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lappnatti/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free