Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 181 —
kunde hon väl sticka in maten till den så kvickt,
att han ej skulle märka så mycket på det.>
»Ja, tack, snälla du. Kom då med dem i över-
morgon>, sade Ester och såg så glatt och gott på
Botilla, att denna kände sig riktigt besynnerligt lätt
och frimodig till sinnes.
Det vart så tomt och underligt i kojan, sedan
alla de glada och vackra barnen, betjänten med de
myckna förgyllda knapparna samt den lilla vänliga
och omtänksamma Mita försvunnit, att Botilla satte
sig ner med en känsla av stor övergivenhet, som
om allt varit kolmörkt omkring henne.
Mårten stod på fyra fötter, uppklättrad på det
rangliga bordet, och försökte dra bort trasan ur
fönstergluggen för att kunna titta efter de bortfarna
i det längsta.
Far stönade i sängen, frös och jämrade sig.
»Lägg mera ris på elden>, bad han. Och för
första gången lyssnade Boltilla till honom, så alt
hon genast gjorde vad han bad om, och det utan
att varken gräla på eller snäsa den gamle. Hon
gick rent som i en dröm och såg Esters milda ögon
framför sig, vart hon tog vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
