Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 136 —
den, hoppade ner, slog ihop händerna och gav till
ett glädjerop.
Nicka flög på henne med knutna nävar.
»Ester, är du tokig! — Du släppte ju lös ekor-
ren, som du själv köpt och som var så söt. Fy,
vad du är otäck!”
»Vad du är besynnerlig, Ester>, sade Eva. »Vad
skall det tjäna till att narra oss så!”
»Jag har ju tänkt det hela tiden>, sade Ester,
>men jag ville bara; att han skulle få veta, var
han kunde gå och äta om dagarna, och därför satte
jag ner honom mitt i nötterna.>
»Ja, och så tacksam han var se’n>, invände Eva
hånfullt. >Han flög i väg, som om du skjutit ef-
ter honom 1 ställebb,
»Ja, och varför skulle du göra honom fin och söt,
med band om halsen och allting?> muttrade Nicka.
»För att jag skall känna igen honom, då han
kommer tillbaka, den lilla rara ungen där. Hu,
vad han pinades i korgen! Jag är så glad, så glad,
så glad, att han är lös nu!
Botilla och Jens stirrade i mållös undran på Ester,
som nyss givit dem pengar för ekorren och ge-
nast var färdig att släppa den — bara för att den
inte skulle plågas!
»Det är väl bäst, kära hjärtandes, alt du släpper
rävungen nu också, Eva, så få vi riktigt trevligt för
allt vad vi glatt oss åt det här», gnällde Nicka halv-
gråtande.
ȁ nej, man aktar sig>, sade Eva med en knyck
på nacken. »Rävungen kan bli alldeles tam den,
liksom Rosenörnarnas räv, och när den är tam, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
