Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
== y0
ligen sant, som pappa och tant Mari säga, att du
är bra klent begåvad på förståndets vägnar», sade
Eva hånfullt.
»Pyttsan, du Eva, så där ha de inte sagt, det
vet jag mycket väl, endast att hon inte har sådant
läshuvud som du, och det rår väl ingen människa
för. För resten är hon inte så gammal som du
heller; men du blev ond nu, förstås, för Ester sade,
att du varit stygg — och det har du också varit!
Var så godl>
Evas enda svar på denna tydliga försäkran var
att med en ljudelig smäll stänga till dörren emel-
lan systrarnas och hennes rum. Men Esters och
Nickas upprörda röster och mindre grannlaga be-
skrivningar på hennes »”ovänlighet> och >»hårdhet>
och »högfärd> vid det och det tillfället kunde hon
ej utestänga. Oupphbhörligt hörde hon: Minns du
det>, och »Minns du den gången?>
Äntligen blevo de färdiga och skulle in i Mitas rum
för att se, hur där såg ut, när ingen fanns där.
Till sin bestörtning funno de fadern där. Han
var ännu resklädd. Synbarligen hade han nyss
kommit in dit. Blek var han och såg mycket
upprörd ut, medan han med stora steg gick fram
och tillbaka i rummet eller blev stående vid Nattis
lilla övergivna bädd.
När han fick se de små flickorna, befallde han
dem ’att hämta Eva, och när hon med ett häpet
och förvånat utseende kom in, satte han sig ned
och bad dem med djupt allvarlig röst att lyssna till
vad han hade att säga. För den bortflydda Mitas
skull var han skyldig att säga det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
