Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 165 -—
»Det är en unge”, viskade Valter. >»Låt oss stå
stilla, tills den gått, så kommer den nog igen i
morgon, om vi lägga dit mat och hålla undan hun-
darna.”
Och mycket riktigt. När barnen nästa eftermid-
dag höllo utkik, fingo de åter syn på hinden, som
ej visade fruktan, när de rörde på sig och närmade
sig intill den.
Varje dag kom den och stannade allt längre och
längre, till sist så tam, att den följde efter de små
flickorna med muntra hopp, när de sprungo före den,
= +
Det var en ytterligare sorg för Valter, att han
måste lämna även den lilla hinden, när julferierna
voro slut. Men till staden och skolan måste han
ju i alla fall återvända.
Med Nicka förde han sedan en flitig brevväxling
om allt, vad som rörde de hemmavarande, — för-
nämligast djuren.
Vintern var lång för Valter. Han hade övergått
till reallinjen, så att det numera, när latinet ej före-
kom i hans studier, gick rätt jämnt och bra för
honom. Men ändock! Vilken sällhetsdag var det
ej för honom, när vårterminen var slut och kusken
med de gamla hästarna syntes vid stationen för att
hämta honom. :
Eva och Filip jublade nästan lika mycket de.
Och vem kunde göra annat?
Alt vara fri från läxor, oro för uppflyttning och
klena betyg, tvånget i ett främmande hem, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
