Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Så kom greven, ståtlig och allvarsam. Han ingav
både fruktan och vördnad, fastän han såg både
vänlig och god ut, då han fick syn på de unga
gästerna.
Alla de inbjudna barnen nego och bugade det
vackraste och bästa de i den vägen kunde åstad-
komma, och husbonden hälsade dem leende igen.
Han bar ett brev i handen, och när Nicka och
Ester: mötte honom i köksdörren för alt välkom-
nande draga honom in i »salongen>, där de skulle
servera honom och de gamla — d. v. s. faster och
tant Mari — kaffe, bad han dem ropa in Eva, så
skulle de få höra brev från fjällen.
Eva kom, och de fingo glada underrättelser från
Mita.
Hon skrev att hon hade slitit mycket ont, innan
hon kom så långt som till hemtrakten. Över julen
hade hon legat hos ett snällt bondfolk uppe i Jämt-
land. Där hade hon fålt igen krafterna, som just
hade gått bort, medan hon gick och gjorde ingen-
ting därnere. Hon hade lagt sig till med skidor
och fått en »klubb> att bära Natti uti. Pojken hade
stått ut med kylan och inte varit sjuk en dag, och
i klubben hade han legat så snällt, som om han
alltid haft den. Hon hade sport, att hennes gamla
föräldrar vaktade renar långt uppe emot norska
fjällen. På en marknad i Jämtland kom hon till-
sammans med lappar, som hon kände sen förr.
Det blev stor gamman och fröjd — de hade jojkat
om fröjder och sorger långa stunder. Sen hade
hon följt med dem och deras renhjord och då mest
åkt i akja efter stora renoxar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
