Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALIBE
Mitt upp i vildmarken fick hon en dag se röken
från tältet, där far och mor voro, och de fingo igen
varandra. Glädjen hade blivit stor -— ja, så att
de gråtit av fröjd. — Tomas levde ju, fast han var
död på tavlan. En karl hade bara satt dit mor
på tavlan och lagt dit Tomas som död! Och så
ville Mita tala om, att hon nog kanske komme att
gifta sig med den unge lappen, som ägde renhjor-
den, med vilken hon farit upp genom fjällen. Han
var en hjärteligt god och bra människa, som skulle
ta god vård om Natti. Denne kunde nu säga Ester
och Nicka och var mycket klok och duktig. De
voro nu nere på bygden, och därför kunde hon få:
fram brevet, som länge hade legat skrivet. De foro
nu söderut med renarna, som hade svårt att komma
åt mossan. Varg och järv hade varit svåra att rå
på denna vinter, och många renar hade de mist
genom dem.
På hösten, när prästen komme upp till Kvick-
jocks kapell, skulle Mitas bröllop stå.
Hon hade en gång ränt femton mil inåt landet
för att få se landshövdingen, hennes älskade grev-
innas far, och hälsa på där. Pojken hade hon haft
med sig. Där hade de varit så goda emot dem.
En hel vecka måste de dröja kvar där, och när de
foro, hade de fått många goda, granna saker med.
När greven och de älskeliga barnen komme dit
upp, så skulle Mita få bud om det, det hade lands-
hövdingen lovat. Och då skulle hon springa genom
markerna och fjällen för att få se dem. Det skulle
bli en stor glädje, och hon skulle ta dem med och
visa dem de vackra, snälla renarna och långa vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
