Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 174 —
”myrar> och kärrmark, som var gul av hjortron.
Tjädern skulle de få höra och se, och uven, som
ropar i bergen, och lommen, som skriker som ett
litet barn, där han flyter fram på de stora, stora
sjöarna. Ja, mycket, mycket roligt skulle de ha,
och små koxar (träskopor) skulle Mita skära ut åt
dem, så fina och vackra, att de skulle kunna bära
dem i bältet. Och så tackade Mita. Hon var glad
att hon sett dem alla och att hon nu kunde skriva,
för det var en glädje. Men hon ville inte mer
komma lill de stora fälten därnere eller till huset av
sten, som man aldrig kunde flytta och där man
inte kunde slippa ut när som helst. Landshöyv-
dingen skulle nog hjälpa så, att Natti får bli präst,
om han hellre vill läsa än ränna i fjällen med ren.
Hjärteliga hälsningar skulle de taga emot en och
var av dem, även den snälla friherrinnan på Kull-
arp, men mest flickorna Eva, Ester och Nicka,
»Så roligt att detta kom nu! Ja, allting är då
jämt roligt>, ropade Nicka hänförd. »Tänk, när vi
komma dit!»
»Ja, men bara det blir av», invände Ester tvek-
samt och bedjande.
»Jojo men, det skulle jag nästan tro», sade fadern
muntert. »Om tre veckor anträda vi resan dit.
Detta brev har varit mycket länge på vägen, men
vi komma fort nog vi, som resa som civiliserat folk
och ej taga genvägar över stlupbranta berg och
milsvida sjöar och kärr i halvrultna ekstockar.>
»>Ja, men så ville jag fara”, skrek Nicka. >»Tänk
Natti, nu blir han som en — en indian, som kan
springa och flyga omkring överallt på skidor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
