Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 176 =
med >»stora syster”, till femtonåringar, som gingo i
hemliga förhoppningar om att möjligen en vacker
dag få tjäna vid Kullarp, ja kanske, om man rik-
tigt utmärkte sig, vid själva Bohult.
Och dansen gick i yrande fart omkring majstången.
Jens spelade handklaver rent överdådigt, och en
annan pojke blåste lergök med kläm och med en
lockande takt, som han betonade med stampningar
i marken med sin träskoförsedda fot.
Vid ett uppehåll i dansen kom »jätten»> fram i
ringen med Mårten, som hade lärt en sång, >om
han skulle få lov att sjunga den>, vartill pojken
själv syntes mycket villig.
Friherrinnan och flickorna satte sig ned på mar-
ken. Filip och Valter fläktade sig med rockärmarna
för atl få svalka, medan de stodo och lyssnade på
visan, som Mårten med klar, hög, vacker röst
föredrog:
»I en djup, oändlig skog —
svarta moln, och åskan slog —
gick ett litet barn en gång
dagen lång.
Ja, den dagen var så lång.
och den skogen var så trång.
Barnet i sin enslighet
gick och grät.
Grät och tänkte: "Aldrig mer
jag min faders boning ser!
Här i mörker, köld och nöd
blir jag död"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
