Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runraden och dess magiska ursprung - II. Varje särskilt teckens betydelse - 5. ᚲ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med det därmed allitererande namnet på ett
sjukdomssymtom. Som vi nedan skola se, har just 5-talet använts vid
fördrivandet av vissa sjukdomar. Härtill kommer, att Johannes
Bureus, som haft tillgång till åtskillig runtradition, anger
runnamnet såsom kyn, vilket kan gå tillbaka på samma
grundform, som angelsax. cén (och tyska Kien). I ordet står y
sannolikt för i, och därmed kan ett slutet e ha återgivits. Ett
studium av trolldomstecknen på en lapptrumma av väl
bevarad hednisk typ ger även — såsom vi i det följande skola se
— skäl för, att det skandinaviska runtecknet betytt ’furuved’,
’gren av furu’ (grundbetydelsen för angelsax. cén — facklan
en gren av fet furu). Bilden av en furugren eller
furutopp synes på denna trolltrumma just på den plats, där man
har att vänta en motsvarighet till denna runa.
Har ’fackla’ varit det ursprungliga namnet på den femte
runan, stämmer detta väl med vad vi veta om senantikens
bokstavsmagi och talmystik. Facklan är att uppfatta såsom
en symbol för elden och ljuset. I den koptiska
framställningen av den grekiska alfabetmystiken säges det bl. a. att
den femte bokstaven E är symbolisk för »ljuset». I en
grekisk skrift, »Alfabetets etymologi», vari åtskilligt av
senantikens bokstavsmagi på ett mer eller mindre förvirrat sätt
dröjt kvar, antydes även, att samma bokstav, som synes ha
kallats eos (scos), ’morgonrodnad’, haft med ljuset att göra.
Det grekiska ordet för ’ljus’,/os (p&s), har dessutom även
kunnat betyda ’fackla’.
Orsaken till, att just den femte bokstaven förbundits med
ljuset och facklan, eldens och ljusets symbol, ha vi med all
sannolikhet att söka i från den främre orienten, närmast
Persien, utgången mystisk spekulation. I »Bundehesh» (kap.
17) talas det om fem arter av eld. Mithraismens eldgud
Zervan kallas även i manikeiska hymner för »fem-guden»,
och som mithraistisk gudastod finnes han framställd såsom
fackelbärande (i regeln hållande tvenne facklor), därtill
försedd med lejonhuvud, ur vars gap eld kunde utsläppas.
(Lejonet var en symbol för elden.)
I nordisk och annan europeisk folklig magi betraktas pen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
