Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runraden och dess magiska ursprung - II. Varje särskilt teckens betydelse - 6. ᚷ - 7. ᚹ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gånger framför djuret och 3 gånger på betslet, i denna
magiska handling ingå alltså sex moment.
7. Den sjunde runan p, tecknet för w-ljudet, uppvisar
på angelsaxiska ett namn wynn (wen), som betyder ’fröjd,
glädje’. Skandinavisk tradition lämnar ingen underrättelse
om denna runas benämning, enär tecknet i norden kom ur
bruk strax före den senare runperioden och ersattes av
u-ru-nan. Det motsvarande gotiska bokstavsnamnet är till sin
egentliga betydelse osäkert och av allt att döma till formen
förvanskat. Med hänsyn tagen till senantik talmystik ter sig
däremot det angelsaxiska runnamnet såsom något
ursprungligt. Betydelsen ’fröjd’ synes ange en lyckoruna, och härmed
stämmer det välkända förhållandet, att 7-talet hos perser
och mithraister uppfattats såsom något lyckobådande och gott.
Den koptiska skriften om det grekiska alfabetets mystik
sammanställer den sjunde bokstaven H(rj) med »glans» och »ljus».
En grekisk framställning av det hebreiska alfabetets mystik
förbinder den sjunde bokstaven (sajin) med »eld». I den
senantika magiens språk ersätter esomoftast ordet för ’eld’ ordet
för ’kärlek’. — Jfr, att en i Danmark upptecknad
kärleksformel, tvivelsutan med senantik förebild, lyder: »Lige som dette
brende, saa skal dit Hjerte brende af Kjerlighed til mig»
(Ohrt). — För perserna var ljuset en av symbolerna för det
goda: den goda livsprincipen hade av evigt sin tillvaro i
ljuset, »det högsta kallar man evigt ljus», säges i
»Bunde-hesh». Hos mithraisterna var 7 ett särskilt heligt tal,
förbundet med solsfären och detta religiösa samfunds högsta
rangklass. Att 7 i de gamla persernas magi uttyddes såsom
ett gott tal, framgår bl. a. därav, att Herodotos berättar, att
hos dem vid fågelskådning anblicken av 7 hökar tolkades som
ett lyckobådande tecken. Biskop Epifanius på Cypern, som
levde på 300-talet, kallar i en avhandling 7-talet för »ett
prisat och beundransvärt tal». I medeltidens sagor är ofta
7 ett tal, som användes i samband med företag, som leda till
ett lyckligt slut. Säkerligen har persisk talmystik inverkat
på judendom och kristendom.
I tysk folktro anses lyckobringande att vid solståndstid (21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
