Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runraden och dess magiska ursprung - II. Varje särskilt teckens betydelse - 11. ᛃ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Österlandet» besök av skånska sjömän. Med dem inlåter
han sig i samtal om sin forna hembygd, särskilt förhör han
sig om jordbrukets avkastning. Bättre var det förr, ansåg
Gjelle: »i min tid fick jag mycket mera; ty jag plöjde aln
djupt och sådde kvarters tjockt; då skolen I tro, växte säd på
Gislövs marker», yttrar han och slutar med följande
egendomliga uttalande: »Jag hade väl ock lagt där elva
minnestecken efter mig, om jag hade längre fått bliva där kvar».
(Nicolovius; räkneordet spärrat av mig vid citeringen.) Dessa
»elva minnestecken» borde väl ha hänsyftat på hans arbete
för äringens skull. Både fornisländsk dikt och
sydskandinavisk folksaga ge sålunda antydning om, att talet 11 magiskt
hört samman med äringen. Detta får sin tillfredsställande
förklaring, om vi räkna med, att äringsrunans tal varit 11.
Härtill finna vi en slående motsvarighet i senantik
bokstavsmystik: i det av mig funna bysantinska manuskriptet
sammanställes den elfte grekiska bokstaven A(X) med
»foderväxternas uppspirande» (botanön ekblastésis: Poravöv
éu^Ådörrjöig). Talet 1 l:s samband med växtligheten kan även
spåras på persiskt område. »Bundehesh» (kap. 10) omtalar, att efter
urtidstjurens död växte det fram ur jorden femtiofem
sädesslag, alltså 5 X 11. Sannolikt har en äldre tradition, som
bevarats hos mithralsterna, haft taluppgiften 11. I den
medeltida traditionen i Persien eller Indien har sedan talet
mångfaldigats med 5 för att komma verkligheten närmare.
Den elfte strofen i »Odens trollsånger» syftar på en
galder, som ger sångaren makt att skydda »vänner», så att de
»oskadda färdas från fejd». Här är det enda fall, där i den
nämnda Eddadikten säkert en påtaglig förvanskning av det
ursprungliga torde föreligga. Frej var både vänskapens och
äringens gud. I den förra egenskapen hörde han samman
med den 7:e runan (ags. wynn), i den senare med
äringsrunan och talet 11. Det är tämligen begripligt, om i norden i
en period, då den 7:e runan icke längre var i bruk, talet 11
blivit Frejs tal även i hans egenskap av vänskaps- och
kärleksgud.
12. Den tolfte runan är — om vi uppställa utharkfölj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
