- Project Runeberg -  Lapptrummor och runmagi /
49

(1934) [MARC] Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions, Sápmi and the Sami
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runraden och dess magiska ursprung - II. Varje särskilt teckens betydelse - 12. ᛇ - 13. ᛈ

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

moniska magiska konster»). Möjligen kan detta sammanhänga
med 12 såsom det tal, som av runmagien förbands med
träd och ved. En angelsaxisk trollformel, avsedd att brukas
för att hindra bin att flyga till skogen (to rwudu), består av
tvenne strofer med 12 ord i varje (en textutgivare har
visserligen inskjutit ordet and i 2:a strofen, men detta är en
fullkomligt godtycklig ändring). Att 12-talet i den nyss nämnda
svenska trolldomsregeln uppdelas i 3, 4 och 5, kan möjligen
bero därpå, att man ursprungligen fördelat talet som 7 + 5:
talet 7 har nämligen, såsom jag ovan påpekat, betydelse vid
ljus- och eldoperationer (jfr fördelningen 8 + 9 under 17).

13. Den trettonde runan i utharkföljden är, om vi följa
brakteatrunraderna, tecknet [^ (så på Grumpanbrakteaten,
Vadstenabrakteaten har däremot på samma plats en variant av
6-runan). Detta tecken har haft ett med p begynnande namn
och har en gång i tiden brukats för att ange p-ljudet. Hos
de skandinaviska folken kom det emellertid redan i den äldre
runperioden ur praktiskt bruk och påträffas i norden endast
i rent formelartade inskriptioner. Hur man bör ansätta detta
teckens äldsta namnform, är en mycket omstridd fråga. Den
gotiska bokstavstraditionen anger som namn på p-ljudets tecken
ordet pertra. Den angelsaxiska runsången förbinder p-runan
med peord, ett ord av osäkert (möjligen keltiskt) ursprung.
En del (både äldre och yngre) av mig i engelska och tyska
bibliotek påträffade uppteckningar av angelsaxiska runnamn
(den äldsta från 800-talet) ha emellertid formerna pert, perc
eller perd. I medeltida handstil är c en mycket vanlig
felskrivning för t. Detsamma gäller d för t i ordslut, då det är
fråga om en tysk upptecknare. Med hänsyn till, att en
handskrift i British Museum uppvisar namnformen pert och att en
av annan forskare funnen tysk handskrift anger
bokstavsnamnet peta, bör ett ord av typen perta eller petra betraktas
såsom den sannolikt äldsta formen. Samma grundform antydes
av det gotiska bokstavsnamnet pertra, som kan vara en
korrumperad form av perta eller petra. Ingendera ordformen
synes emellertid kunna vara en reflex av ett germanskt
arvord. De äldre germanspråken ha varit mycket fattiga på ord,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:51:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lapptrumm/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free