Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runraden och dess magiska ursprung - II. Varje särskilt teckens betydelse - 13. ᛈ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu finnes det en antydan om, att med mithraismen
befryndad senantik bokstavsmystik förbundit det grekiska alfabetets
13:e tecken med en av jordens produkter, sannolikt uppfattad
såsom en symbol för dess alstringskraft, jordens förmåga att
föda. I den redan omtalade grekiska skriften »Alfabetets
etymologi» säges, att n-ljudets tecken N (v), det 13:e i
alfabetet, har sitt namn av nan, som betyder bröd, enär
»perserna kalla brödet (ågrov) för nan (väv)». Ordet persai
[jtégoat) är visserligen i den illa bevarade texten korrumperat
(3:e bokstaven från slutet har bortfallit), men då perserna
faktiskt ännu i dag kalla ’bröd’ för nan, har en texträttelse
allt fog för sig. Detta fall visar — vid sidan av andra —,
att den grekiska alfabetspekulationen varit påverkad från den
främre orienten. Förmedlingen bör i detta fall ha skett genom
mithraismen och den därmed förknippade bokstavsmystiken.
Vi ha vidare att räkna med, att denna spekulation kombinerat
den lire bokstaven med sädesslag (foderväxter m. m.), den
12re med träd (fruktträd) och den 13re med bröd (eller
någon annan närstående symbol). Vi se här en naturligt
sammanhängande följd av bokstavsmystiska föreställningar. Varje
bokstav torde i alfabetmagien ha tillskrivits samband med en
gudomlig eller demonisk makt. Den mottagande och födande
kvinnliga urkraftens representant var i senantiken gudinnan
Demeter, »sädesmodern». Bröd eller mjöl nämnes på
grekiska bl. a. »Demeters säd» (JrjjLtrjTSQog äurri). Demeter var
en motsvarighet till den persisk-babyloniska gudinnan
AnähitaIshtar, den i främre orienten utvecklade Mithrakultens förnämsta
fruktbarhetsgudom. I den romerska formen av denna
ursprungligen persisk-babyloniska kult sammansmälte denna
fruktbarhetsgudinna även med den från början frygiska Kybele,
vanligen kallad Magna mater (den stora modern). Av ett
visst intresse är, att som denna gudomlighet i Mindre Asien
dyrkats en svart meteorsten, som år 204 f. Kr. fördes till Rom (»den
stora modern från Ida»). Med hänsyn till den senantika
mystikens och magiens uppfattning av Demeter-Kybele är det
högst antagligt, att den 13re bokstaven kunde uppfattas såsom
ägande betydelse för alstring och födelse. I anslutning till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
