Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runraden och dess magiska ursprung - II. Varje särskilt teckens betydelse - 18. ᛖ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(urbesläktat med lat. eqitus). Såsom forngermariernas hästgud
ha vi att närmast tänka oss Oden, som i isländska sagor ofta
benämnes med hästnamn. Vidare är det ett mycket rimligt
antagande, att hästrunan tillkommit Oden i hans egenskap av
dödsgud. Ännu i sentida svensk folktro är hästen ett med
döden nära förbundet djur. Nicolovius berättar, att ännu vid
början av 1800-talet sydskånska bönder hade ett dunkelt
begrepp om »Hels häst», och att man vid undsluppen dödsfara
brukade säga: »den gången gav jag döden en skäppa havre».
Hyltén-Cavallius berättar, att man bland hans tids småländska
allmoge i vissa fall ansåg nödigt att »offra» eller »giva till
Odens hästar». Den i Eva Wigströms uppteckningar från
Skåne och Sydsverige omtalade »Noens häst» är tvivelsutan
Odens (jfr ovan under 10). I svensk folktro har Oden till sist
blivit identisk med »den onde». Samma utveckling har ägt rum
i andra nordiska länder. I en isländsk svartkonstbok från
1500-talet anropas Belsebub-Oden och talas om »Odenn Ille», d. v. s.
»Oden Onde». Även lapparna tänka sig djävulen, hämtande
en död, i hästgestalt (Pirak: »en tungt gående häst kom före
dig»; om ett dödsvarsel för en lapp, som slutit förbund med
djävulen). Som »den ondes djur» betraktades bl. a.
flädermusen. Av alldeles särskilt intresse är, att denna på vissa
håll, bl. a. i Skåne, kallats attanpackan (Eva Wigström). Detta
stämmer med, att talet 18 (sv. dial. attan) enligt min
uthark-teori är guden Odens tal. Ett annat exempel på bruk av 18
såsom den ondes (ursprungligen Odens) tal är bevarat i vissa
svordomar. Rietz anför i sitt dialektlexikon från Götaland
uttrycket: »Dä va attan, vad du kör». Själv har jag i min
barndom i Värmland ofta nog hört vändningen: »Dä vore väl
själve attan, om inte . . .» Enligt tysk folktro är flädermusen
ett om döden varslande djur. J. Grimm omtalar ett fall av
tyskt skrock, vari flädermusen och hästen ställas i samband
med varandra. Om man på en husport skrev trolldomsord
med blodet av en flädermus, skulle man, när man efter en
tid vände tillbaka, framför porten få se en häst.
En rad ställen i germansk hednisk litteratur ge också
omisskännliga antydningar om sambandet mellan talet 18 och Oden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
