Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runraden och dess magiska ursprung - II. Varje särskilt teckens betydelse - ᛞ och ᛟ - 22. ᛟ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I senare för 16 tecken avsedd runkryptografi är det ävenledes
vanligt att på något sätt försvåra chiffertydningen. Detta
sker i regeln genom att maskerat ange »ätten»: grupperna
betecknas i omvänd ordning (3 märken gälla för l:a gruppen,
2 för den 2:a och 1 för den 3:e). Vid ett kryptografiskt system,
som var avsett för 24 olika tecken och där sålunda talet för
ett tecken inom en grupp kunde bli mycket högt, försvårades
tydningen på ett fullt motsvarande sätt, om man
dubbelmar-kerade grupperna: 6 fick ange 3, 4 häntydde på 2 och 2
på 1. Med hänsyn till »grenarnas» stora antal kan
chiffer-systemet på Kylverstenen endast tolkas enligt en dylik princip.
Räkna vi med, att systemet bygger på utharken och icke på
futharken, ha vi att tolka kryptogrammet vid undre
runradens slut såsom avseende det åttonde tecknet i utharkens
tredje grupp. Detta är f-runan (se uppställningen av runorna
på s. 15). Att runristaren satt o-tecknet, odal-runan, vid sidan
av detta kryptogram för f-tecknet, rikedomsrunan, kan, i
betraktande av att det rör sig om en magisk inskrift, förmodas
bero på avsiktlighet: genom att låta de båda egendomsrunorna
följas åt har magikern törhända velat framhäva något, som
särskilt intresserat honom: arvet efter den döde. Tänkbart är
emellertid, att ristaren varit en person med mindre säker
minneskunskap. I hans föreställning ha de båda tecknen med
snarlik betydelse attraherat varandra.
Det föreligger sålunda intet som helst tvingande skäl att
gentemot runbrakteaternas vittnesbörd i anslutning till
Kylverstenen anta, att d-runan ursprungligen kommit före o-runan.
Om de angelsaxiska runraderna har jag redan talat i det
föregående. Nedan skall jag visa, att förhållanden inom den
senantika bokstavsmystiken ge stöd för min sedan länge hysta åsikt,
att ö-tecknet av runradsbildaren ställts före d-tecknet och
sålunda bör betraktas såsom det 22:a i utharkföljden.
22. Den tjugoandra runan O, tecknet för o-ljudet, har
haft ett namn, som ursprungligen betytt ’arvegods, odal’.
Genom språklig utveckling har begynnelseljudet i dess namn,
som varit ett långt o, i angelsaxiskan blivit ett långt e. Det
angelsaxiska runnamnet är épel, ’fast egendom, jordagods’. Mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
