Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lapparnas spådomskonst - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träder ett kvinnligt väsen, juksakka, vars huvudsakliga uppgift
är att skaffa gossebarn till världen. Denna födelsegudinna
har ett namn, som egentligen borde skrivas Juoksakka, då det
av allt att döma sammanhänger med ordet jnoks, ’båge’. Att
hon bär en dylik benämning, förklaras därav, att det berodde
på henne, om barnet blev av det kön, som använde båge.
Om tillräckligt kraftig trolldom utövades av henne, troddes
t. o. m. ett kvinnligt foster i moderlivet kunna förändras till
ett manligt. Därför har hon en trolltrumma i sin högra hand,
upplyser Randulf. I den andra håller hon en stav (se 18 på
avb.). Hennes gestalt vänder sig på trolltrumman åt det håll,
där bågguden Leibolmai befinner sig. Någon direkt
mytologisk fortsättning av guden Ing kan i detta fall icke förefinnas.
Tvivelsutan ha lapparna, som jag redan påpekat, långt före
sitt sammanträffande med nordgermanerna dyrkat vissa
gudomligheter av kvinnligt kön, härdens och hemmets beskyddarinnor.
Liksom Sarakka ansågs Juksakka bo nere i marken under
kåtan, närmare bestämt vid dörren, där männens bågar brukade
ställas. Sannolikt avser namnet Uksakka samma gudomlighet.
Det betyder ’dörrgumma’ (uks på lapska ’dörr’). Ett dylikt
väsen förekommer även i den nordsvenska befolkningens
föreställningsvärld, »Dörrkäringen» (i Västerbotten). Namnet
Juksakka är sannolikt en kontamination av Juoksakka och Uksakka
(en och samma figur kallas av Jessen för »Uks- eller Juksakka»).
Utgå vi från, att lapparnas omedelbara mönster för
trolldomsfigurerna varit ett nordgermanskt spådomsredskap med
runtecken, möter ingen svårighet att sammanställa Juksakkas
gestalt med Ingrunan: det väsentliga har för den hedna tidens
lapska nåidar varit tecknens funktion, icke direkt runornas
namn. Att Ingrunan på ett nordgermanskt spådomsredskap
använts såsom tecken för ett gossebarns födelse, är intet alltför
djärvt antagande (jfr s. 87).
22. Det 22:a utharktecknet, odalrunan, har ett namn, som
hänsyftar på fast egendom (odal, arvegods). I runmagien bör
detta tecken ha förbundits med begreppet ’bostad, hemvist’.
På den av Randulf beskrivna trolltrumman finnes till vänster
(som pendang till dödsrikets område å motsatta sidan) en halv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
