Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lapparnas spådomskonst - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I den runda figuren (23 på avb.), som i protokollet säges
föreställa »helvetets tjärkittel», ha vi enligt min mening att
förmoda en reflex av den halvrund, som på den av Randulf
beskrivna spåtrumman betecknar dödsriket. (En parallell till
denna utveckling från halvcirkel till helcirkel torde vi ha i
uppkomsten av rundeln längst till vänster i 4:e regionen, av
mig ovan sammanställd med Nærømanuskriptets boplatstecken).
Framför rundeln i 5:e regionen befinner sig en figur,
som består av en horisontal- och trenne vertikallinjer (22 på
avb.). Denna kallas »helvetets eld». Omöjligt är icke
(särskilt med hänsyn till dödsplatstecken på andra spåtrummor),
att vi i de vertikala strecken ha att se reflexer av isrunor.
Bild och »stav» kunna här ha givit upphov till tvenne
figurer. Båda äro enligt min mening i så fall att återföra på
utharkradens 10:e tecken, isrunan, och dess magiska innebörd.
I den fyrkantiga figuren (24 på avb.), som angives
föreställa »helvetets grav», har man sannolikt att se en reflex av
vatten-tecknet på andra spåtrummor. I regeln (t. ex. på
Nærømanuskriptets bild) är denna figur rektangulär, såsom
fallet är med detta Vadsørelationens tecken.
Liksom vi mött tvenne reflexer av dödsrikets tecken, finna
vi även såsom motsvarighet till »underjordens trollman»
på Nærømanuskriptets spåtrumma (och dess äldsta mönster
thursrunan) tvenne djävlar: en bunden (25 på avb.) och en
obunden (21 på avb.). Det demoniskas tal är 2 i såväl
runmagi som i lapsk vidskepelse (jfr det föreg.). Det finnes
också en spåtrumma, på vilken det demoniska angives med
ett dubbeltecken, den av Jessen (hos Leem) tolkade (jfr avb.
37). Här anges helgdagsmännen på solens översta och bägge
åt sidorna gående strålar genom kors, vilka, som ovan
framhållits, kunna förklaras såsom reflexer av den svensk-norska
runradens manruna † (m-tecknet). På solens nedåtgående
stråle finnes en figur bestående av tvenne hopfogade kors: ††
(44 på avb. 37). Denna figur anges föreställa »mubben-olmak,
onda andar, som vilja göra lapparna ont».
Den lapska mytologiens föreställning om en bunden
djävul kan ha sin förebild såväl i kristen som i nordgermansk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
