Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lapparnas spådomskonst - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
myt (Loke, Fenrisulven). En kuriös detalj, som vittnar om
inverkan av fornnordisk myt, är den i protokollet lämnade
upplysningen, att då Gud fann denne djävul, hade han »järnsko
på». Detta för tanken till Vidar och dennes hos Snorre
omtalade tunga (»tjocka») sko. Vidar deltog med de andra
asarna i Fenrisulvens bindande och säges vid Ragnarök skola
trampa ned honom.
I gestalten längst till vänster i femte regionen (19 på avb.),
som anges föreställa »den bundne djävulens hustru», har man
sannolikt att förmoda en motsvarighet till Nærømanuskriptets
modergudinna Juksakka, som av åtskilligt att döma får anses
vara identisk med Uksakka, »Dörrkäringen» i svensk
västerbottnisk folktro. Vid en dörr, som kallas uks, offrade
lapparna nämligen enligt Randulf vid julaftonen åt den undre
världen genom att slå ut öl eller brännvin och dricka en
skål. Genom denna ceremoni kan Uksakka, »Dörrkäringen»,
ha blivit knuten samman med underjorden och demonerna och
slutligen i en halvkristen lappkvinnas fantasi ha uppfattats
såsom djävulens hustru. De båda andra akkorna ha rönt ett
annat öde. Med Jungfru Maria blev begripligt nog Sarakka
identifierad, lappkvinnornas hjälperska framför alla andra. Att
låta Madderakka, den äldsta bland skyddsgudinnorna, bli
hennes mor, den heliga Anna, föll sig ävenledes naturligt. För
Uksakka erbjöd sig däremot ingen anknytning till den kristna
religionens heliga kvinnor. Hon fick behålla sin boplats under
jorden och erhöll helt demonisk natur. Vi möta henne därför
i denna spåtrummas understa region som »den bundne djävulens
hustru».
Figuren längst till vänster nedanför »djävulens hustru» (20)
anges vara en sjukdomsalstrande demon (»en Dievel, som
dræber folk og Mennesker, og skal være Siugdom»). Tvivelsutan
ha vi att i honom se döds- och sjukdomsdemonen Rota,
vilken står i nära förbindelse med sitt offerdjur hästen,
»Sturich» i Nærømanuskriptet, av mig sammanställd med
utharkens 18:e tecken, hästrunan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
