Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning: föreningsvikter, kemiska tecken och formler; atomteorien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återkommer i grundämnets olika föreningar (16 för syre, 1 för
väte, 64 för koppar, 23 för natrium, 108 för silver, 35,5 för klor).
Att talet 16 erhålles för syret (i moment 1 av tabellen), är
givetvis intet att undra över, eftersom räkningen ställts så, att
det uträknats, hur stora viktsmängder av de andra ämnena,
som motsvara 16 viktsdelar syre. Av motsvarande skäl är
det ej heller underligt, att talet 35,5 erhållits för klor (i
moment 3 av tabellen). Däremot är det beaktansvärt, att för väte,
natrium, koppar och silver erhållas talen 1, 23, 64 och 108,
och detta vare sig dessa grundämnen äro förenade med syre
eller klor.
Då motsvarande gäller för alla andra föreningar, i vilka
väte, natrium, koppar och silver ingå, samt för alla andra
grundämnen, får man den viktiga satsen:
För de särskilda grundämnena finnas bestämda tal, vilka angiva
(själva eller i någon multipel) de viktsforhållandeuj varmed grundämnena
ingå i föreningar med andra grundämnen. Man kallar dessa tal
grundämnenas föreningsvikter.
Tabellen i slutet av boken upptager föreningsvikterna för
flertalet grundämnen (under antagande att syrets föreningsvikt sättes lika
med 16).
3. Rörande frågan har man i olika fall funnit de tal, som man kallat
grundämnenas föreningsvikter, må blott följande antydningar givas.
Syre förenar sig med koppar antingen i viktsförhållandet 16:64 (i
kopparoxiden) eller i förhållandet 16:128 (i kopparoxidulen). Ifall vi nu, såsom
det är brukligt, beteckna det för syret karakteristiska talet (»syrets
föreningsvikt») med 16, ligger det närmast till hands att antaga, att det för koppar
karakteristiska talet (»kopparns föreningsvikt») är 64 (det mindre av de
båda talen 128 och 64). Andra möjligheter finnas också, såsom att kopparns
föreningsvikt antages vara hälften av 64 eller tredjedelen av 64 eller någon
annan bråkdel av 64. Man har emellertid i detta fall intet skäl att tänka
på något mindre tal än 64. — Redan ett så enkelt försök som det anförda
— en bestämning av den viktsmängd koppar som i kopparoxiden (och
oxidulen) motsvarar 16 viktsdelar syre — ger alltså värdefull upplysning om
kopparns förenings vikt. Dock räcker försöket icke ensamt till för besvarande av
frågan, vilket av de värden på föreningsvikten, som äro möjliga, helst bör väljas.
Väte förenar sig med syre till vatten i viktsförhållandet 2:16. Det ligger
då närmast till hands att antaga, att vätets föreningsvikt är 2. Andra
möjligheter finnas, såsom att föreningsvikten vore 1, V1/2, 1/4, o. s. v. Man väljer
i detta fall talet 1 av skäl, som vi framdeles skola finna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
