Lärobok i kemi för realgymnasiet / 1. Oorganisk kemi / 16 Author: Tom Moll Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 7.

På mörka fiaskor är klorvatten ganska beständigt, men om
det utsättes för ljus, i synnerhet direkt solljus, förenar sig
kloren småningom med vattnets väte
till klorväte, medan vattnets syre
frigöres. Klorvatten verkar på denna
grund såsom ett oxidationsmedel.

Försök. En retort fylles med klorvatten, och
utsättes för inverkan av ljus (fig. 7). Efter
någon tid har syre samlats i retorten. Samtidigt
har lösningen fått sur reaktion.

f. Historik. Kloren upptäcktes 1774 av Scheele vid försök med saltsyra
och brunsten. Att den nya gasen var ett grundämne, förstod man till en
början icke. Man visste om åtskilliga syror, t. ex. svavelsyra, salpetersyra,
fosforsyra, att de voro syreföreningar, och föreställde sig, att syre var den
karakteristiska beståndsdelen i alla syror (härav benämningen syrgas). Man hade
därför svårt att komma ifrån att även saltsyra innehölle syre, vilket då också
borde gälla om kloren, som ju erhölls såsom en oxidationsprodukt av
saltsyran. I överensstämmelse härmed tänkte man sig, att kloren utgjorde
syreföreningen av något obekant grundämne. Först omkring 1810, och sedan man
också lärt känna det med kloren besläktade ämnet jod, började man allmänt
uppfatta kloren (och joden) såsom grundämnen.

23. Det vanliga sättet att framställa klorväte.
Flyktighetsregeln.

a. I en mindre kolv försedd med
säkerhetsrör och avledningsrör (fig. 8)
nedföres koksalt (NaCl). Genom
säkerhetsröret övergjutes koksaltet med
tämligen stark svavelsyra (3 à 4
viktsdelar konc. syra, 1 viktsdel vatten). Det
inträffar en gasutveckling, som i
synnerhet blir livlig, om kolven något
uppvärmes. Gasen har sur reaktion,
ryker starkt i fuktig luft och
retar till hosta. Det är samma gas,
som vi fått i försöket fig. 6,
nämligen klorväte, HCl. Då den är
tyngre än luften, kan den
uppsamlas på det sätt fig. 8 utvisar.
Reaktionsformeln:

                NaCl + H₂S0₄ = NaHS0₄ + HCl.

Fig. 8.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>