Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avdunstar och med luftens vattenånga bildar droppar av
saltsyra.[1] En ringa mängd saltsyra finnes såsom normal beståndsdel i
magsaften och spelar en roll vid matsmältningen.
25. Karakteristiska egenskaper hos syror.
a. Man kan betrakta saltsyran såsom typ för den viktiga
grupp av föreningar, vilken sedan gammalt betecknats såsom
syror. Utmärkande för syrorna, vilka alla äro väteföreningar,
är närmast följande:
1. sur smak och sur lack musreaktion (i fall föreningarna äro lösliga).
2. strävan att utbyta det ingående vätet mot någon metall,
varvid bildas ett salt av syran. Härmed sammanhänger
syrorna lösa åtskilliga metaller (zink, järn, magnesium
m. fl.) under utveckling av fri vätgas;
syrorna giva med baser (samt vissa metalloxider) salt + vatten.
b. Såsom reagens på syror användes lämpligen — förutom
den sura reaktionen — väteutvecklingen vid inverkan på zink,
järn eller magnesium (magnesium är känsligast).
26. Kungsvatten. Man förstår härmed en blandning av
saltsyra och salpetersyra. Namnet härrör därav, att
blandningen förmår lösa guld (»metallernas konung»).
Försök. Stycken av äkta bladgnid nedföras i två provrör och övergjutas i
det ena med saltsyra, i det andra med salpetersyra. Guldet förblir olöst i
båda syrorna t. o. m. vid kokning. Sammanslås syrorna, löses guldet genast
till gul klorid.
Man kan tänka sig, att kungsvattnets verkan beror därpå,
att klor frigöres (salpetersyran oxiderar saltsyrans väte).
27. Saltsyrans salter, d. ä. klorens metallföreningar,
benämnas klormetaller eller klorider.[2] Finnas av samma metall
två föreningar med klor, kallas vanligen den klorrikare för
klorid och den klorfattigare för klorur (ex. FeCl3 järnklorid, FeCl2
järnklorur). Även andra namn äro brukliga såsom monoklorid,
diklorid (ex. FeCl2), triklorid (ex. FeCl3) o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>