Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förbränningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v:
76
FÖRBRÄNNING.
Samtidigt avlägsnas proppen C, så att flaskan blir
öppen vid A och C. I den mån lysgasen förbrinner,
blir den ersatt av inströmmande laf t. Sedan
gasblandningen blivit explosiv, antändes den av lågan vid B,
som slår in i klockan.
99. Brännmaterial. Såsom brännmaterial
användes fordom nästan uteslutande fasta och flytande
ämnen direkt hämtade från växt- eller djurriket: ved
(träkol), torv, vax, fetter (rovolja, bomolja, talg, tran
m. m.). Under 1800-talet hava i allt större
utsträckning kommit till användning dels oljor från
mineralriket (bergolja och därav framställda produkter), dels
gasformiga brännmaterial, vilka förmå att giva en
högre temperatur än fasta och flytande, på samma
gång de i många fall ställa sig billigare och
bekvämare. Av gasformiga brännmaterial är generatorgasen näst lysgasen det
viktigaste. Den består av koloxid såsom väsentlig beståndsdel (§ 85 c, sid. 63). 1
Fig. 30.
100. Begreppet förbränning i utvidgad bemärkelse.
Man plägar i två olika riktningar utvidga begreppet förbränning. A ena
sidan låter man det omfatta även en långsam, icke av glödningsfenomen
åtföljd oxidation, t. ex. förmultningen av organiska ämnen, då luften har
tillträde, respirationen o. s. v. Slutprodukterna bliva desamma som vid den
hastiga förbränningen — koldioxid och vatten — och värmeutvecklingen blir
också densamma, ehuru temperaturen givetvis blir mindre hög. A andra sidan
talar man om förbränningsprocesser, som icke äro oxidationer, men som hava
gemensamt med den vanliga förbränningen att temperaturen blir så hög, att
glödningsfenomen inträder. Sålunda säger man, att koppar brinner i svavelgas,
antimon och väte i klorgas o. s. v.
Äldre uppfattning ay förbränningsfenomenet. Flogistonteo-
101.
rien.
a. Kol och trä synas vid förbränning nästan fullständigt försvinna, och det
återstår endast en obetydlig mängd av aska. Man får det intrycket, att
förbränningen består däri, att något bortgår från brännmaterialet. I
överensstämmelse härmed tänkte sig kemisterna under större delen av 1700-talet, att kol
och trä, liksom brännbara ämnen i allmänhet, voro sammansatta av ett ämne, en
eldmateria, »flogiston», som bortgick vid förbränningen, samt en återstod, »askan»,
»kalken». Ämnen, sådana som kol, vilka brinna med lätthet och därvid lämna
endast en ringa återstod, antogos särskilt rika på flogiston. Såsom
jämförelsevis fattiga därpå tänktes däremot ämnen, vilka, i likhet t. ex. med järn, brinna
1 Ofta innehåller generatorgasen dessutom torrdestillationsprodukter från
den glödande massan i generatorugnen, nämligen då denna massa icke blivit
på förhand fullständigt förkolad; därjämte luftens kväve, som.ej kan bort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
