Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några elektrokemiska erfarenhetssatser och teorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGEN OM FRYSPUNKTSNEDSÄTTNINGEN. SYRORS STYRKA. 83
jonerna, i lösningen äga självständigt bestånd. De
ifrågavarande egenskaperna (av »additiv» natur) äro egenskaper hos
de fria jonerna.1
108. Lagen om fryspunktsnedsättningen. En metod att
bestämma dissociationsgraden.
a. Om man löser ett ämne i vatten, sänkes i regeln
vattnets fryspunkt. Man har funnit,
1) att fryspunktsnedsättningen är proportionell mot den viktsmängd
av ämnet, som linnes på 1 liter av lösningen (»koncentrationen»)$
2) att den är densamma för olika ainnen^ i fall dessa — i en given
volym av lösningen —. förefinnas i mängder, som äro
proportionella mot inolekylvikterna (man kan också säga: i fall av de olika
ämnena på volymsenheten finnas lika många molekyler).2
Nedsättningen utgör 1%9 för en lösning av ämnet, vilken på 1 liter
innehåller 1 grammolekyl. Man säger om en sådan lösning, att
den är normal (molekylar-normal).
Anm. Man kan i många fall begagna lagen för att finna ett ämnes
molekylvikt, sedan man genom försök bestämt den fryspunktsnedsättning, som en viss
vikt av ämnet orsakar i en lösning av känd volym (ex. 52, 53, 54, sid. 86).
b. Lagen gäller icke för elektrolyter. Dessa sänka
fryspunkten mera, än lagen kräver. Sålunda är fryspunkten för en normal
koksaltlösning icke 1°,9, utan 3°,26. Dissociationsteorien förklarar
detta genom antagandet, att de fria joner, i vilka elektrolyten
är uppdelad, förhålla sig såsom självständiga molekyler.
Sedan man i ett särskilt fall bestämt
fryspunktsnedsättningen, kan man beräkna dissociationsgraden, d. ä. förhållandet
mellan antalet molekyler, som förefinnas i jonform, och hela
antalet lösta molekyler (se ex. 55, 56, 57, sid. 86).
109. Syrors styrka och dissociationsgrad.
a. Då man jämför olika syror med avseende på deras styrka,
tänker man företrädesvis på de hastigheter, varmed sådana
verkningar åstadkommas, som äro för syror i allmänhet ka-
1 Egendomligt synes vara, att egenskaperna t. ex. bos klorjonen sålunda
skulle vara helt och hållet andra än hos den vanliga kloren. Härvid är
emellertid att märka, att klorjonen antages vara en kloratom i förening med en
viss elektrisk laddning. Man kan tänka sig att genom laddningen egenskaperna
undergå ändring. Från en annan synpunkt kan man säga, att klorjonen och
den vanliga kloratomen skilja sig åt genom olika innehåll av energi. Man kan
tänka sig denna omständighet såsom förklaring till olikheten i egenskaper.
2 Noggrant gäller lagen blott vid stark utspädning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
