Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några på senaste tid upptäckta grundämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 NÅGRA PÅ SENASTE TID UPPTÄCKTA GRUNDÄMNEN.
dessa växlingar kunna förklaras genom antagandet, att efter varandra bildas
en hel serie grundämnen, radium A, B, C, D, E, F, av vilka vart och ett
kännetecknas genom halveringskonstanten (växlande från flera år till en eller
annan minut) samt arten av den utsända strålningen; några dessutom genom
flyktighetsgraden, förhållandet till syror o. s. v. Till en viss utsträckning
har man lyckats att enligt vanliga fysiska och kemiska metoder isolera dessa
ämnen från varandra.
Vid de särskilda omvandlingarna utsändas i regeln a-strålar (=
heliumatomer). Omvandlingen av något av ämnena synes därför vara att betrakta såsom
en sönderspjälkning i helium och närmast följande ämne i serien. Ibland men
icke alltid är omvandlingen åtföljd av fi- och ^-strålning:1
d. Strålningen från ett färskt radiumpreparat och från ett äldre. Vi tänka
oss, att en portion radiumbromid nyss bildats genom fällning. Då
radiumatomens sönderfallande oavlåtligt fortgår, bildas i varje ögonblick emanation,
varav, ifall saltet förefinnes i öppet kärl, större delen bortgår, men en del
kvarstannar i saltet. Och då emanationens vidare omvandling även fortgår
oavbrutet, bildas likaledes ständigt radium A, B o. s. v. Efter en tid har
tillståndet blivit stationärt, nämligen när av varje ämne på tidsenheten förstöres
och nybildas lika mycket. Preparatet är nu en blandning av den rena
bromiden med radiums övergångsformer (emanation, radium A, B o. s. v.) i
konstanta proportioner, vilka bero av de särskilda ämnenas
sönderdelningshastig-heter (ett ämne med lång livslängd förefinnes jämförelsevis rikligt, medan av
ett ämne, som har kort livslängd, endast kan finnas spår). Strålningen är en
summa av de särskilda ämnenas strålningar och i det hela ungefär 4 ggr så
stark som från det färska saltet.
Genom att bringa saltet i lösning och åter utfälla det kan man avlägsna
de sekundärt bildade ämnena. Strålningen har härigenom försvagats, och det
dröjer omkring 1 månad, innan den återvunnit sin förra styrka. Även vid
saltets upphettning utdrives emanationen och en del av de övriga ämnena,
varför strålningen till en tid försvagas. Preparatet »vilar sig»
e. Radiumstrålningens energikälla. Upptäckten av radiumatomens egenskap
att kunna omvandlas kan sägas hava löst gåtan om strålningens energikälla.
Det är tydligen fråga om en energi, som i latent (potentiell) form funnits
inom atomen. Då denna söndersplittras, frigöres energien, och brottstycken
av atomen (heliumatomer, elektroner) utslungas i rymden med oerhörda
hastigheter.
Den i radium magasinerade energien är av en förut okänd storhetsordning.
Ifall totala energimängden hos 1 kg. radium kunde omvandlas i arbete utan
förlust, skulle den räcka till under mera än 2 veckor för en maskin på 10 000
hästkrafter.
f. Sambandet mellan radium och uran. Då allt radium är statt i
sönderdelning (hastig, om man räknar i geologiska tidsmått), hur kan det förklaras, att
radium existerar i jordskorpan? Sannolikt förhåller det sig så, att radium
ständigt nybildas, och att modersubstansen är uran (liksom radium självt är
1 För sina undersökningar rörande de radioaktiva ämnenas sönderspjälkning
erhöll Rutherford nobelpriset i kemi för 1908.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
