Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några kvantitativa erfarenhetssatser och därmed sammanhängande teorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGAR GILTIGA FÖR LÖSNINGAR. 223
På dessa lagar — Raoults lagar för fryspunktssänkningen —
grundar sig en värdefull metod att bestämma molekylvikten
för ett ämne i lösning (fryspunktsmetoden, se ex. 52, 53, 54, sid.
86).
Man kan, om man så vill, definiera 1 grammolekyl av ett ämne såsom den
viktsniängd av ämnet, som — ifall den löses i 1 liter vatten — sänker
fryspunkten 1,9°.
b. Kokpunktens höjning genom lösta ämnen. Från värmeläran är
bekant, att vatten vid en temperatur av 100° har ett maximumtryck av 760
mm. kvicksilver, varför rent vatten vid normalt lufttryck kokar vid 100°.
Innehåller vattnet något löst ämne, orsakas härigenom i regeln en sänkning
av ångtrycket. Till följd härav måste temperaturen höjas över 100°, innan
kokning inträder.
I fråga om utspädda lösningar av icke elektrolyter har man funnit följande
lagar. Kokpunktshöjningen är
1. proportionell mot koncentrationen av det lösta ämnet;
2. densamma för ekvimolekylära lösningar av olika ämnen och 0,5 2° för en
vattenlösning av mol ar styrka.
Aven på dessa lagar — Raoults lagar för kokpunktshöjningen1 — kan man grunda
en metod att bestämma molekylvikterna för lösta ämnen. Man kan definiera
1 grammolekyl av ett ämne såsom den viktsmängd av ämnet, som — ifall den löses
i 1 liter vatten — höjer kokpunkten 0,52°.
c. Det osmotiska trycket. Ett provrör fylles med en lösning
av kopparsulfat och däröver rent vatten. Man finner, att
kopparsulfatet, ehuru dess lösning är tyngre än vatten,
småningom sprider sig i vattnet. Man kallar fenomenet
diffusion.
Av försöket framgår, att kopparsulfatmolekylerna sträva
att utbreda sig över totala vätskevolymen (liksom molekylerna
av en gas sträva att utbreda sig över hela det rum, vari gasen är instängd).
Vi vilja nu antaga, att lösningen är omsluten av
en elastisk hinna (fig. 53), vilken är ogenomtränglig
för sulfatmolekylerna, så att den hindrar dessas
spridning. Man kan då vänta sig, att
sulfatmolekylerna skola utöva ett tryck på hinnan, som
härigenom måste utspännas. Denna verkan kan
dock inträffa — eftersom en vätskas volym icke låter sig
ändras — blott under förutsättning, att vatten utifrån kan
intränga genom hinnan. Denna måste därför vara för vatten
genomtränglig.
1 Motsvarande lagar gälla för ångtrycksminskningen.
Fig. 53.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
