Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Elektrokemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med vätskor, med en viss kraft sträva att övergå i jonform eller, såsom man
också kan säga, äga förmågan att i vätskan utsända positivt laddade
metalljoner. Vätskan får härigenom positiv laddning, medan metallen själv — på
grund av förlusten av positiv elektricitet — blir negativ.[1] Till följd
huvudsakligen av attraktionen mellan den negativa metallen och de positiva
metalljonerna avstannar utströmningen, när potentialdifferensen mellan vätskan
och metallen uppnått ett bestämt gränsvärde, nämligen just det, som ovan
kallats den elektrolytiska lösningsspänningen (siffervärden, se tabellen sid. 232).
Mängden av utdrivna joner är då så ringa, att jonernas närvaro i lösningen
ej kan påvisas medelst kemiska reagens.
Den kraft, varmed jonerna utdrivas, benämnes metallens elektrolytiska
lösningstryck. Den är för olika metaller av olika styrka, mycket betydlig t. ex.
för zink, mycket ringa för koppar.[2]
b. De galvaniska elementen kunna betraktas såsom maskiner, i vilka
strömmen framdrives genom elektrodernas, vanligen i främsta rummet zinkens,
lösningstryck.
Voltaelementet (fig. 56). Elektroderna äro zink- och kopparskivor;
 |
| Fig. 56. |
elektrolyten utspädd svavelsyra. I det öppna elementet uppstår
en spänning mellan polskivorna (elementets
»elektromotoriska kraft») på grund av metallernas lösningstryck,
varvid den bestämmande rollen spelas av zinken
(kopparns lösningstryck är obetydligt). Jämvikt uppnås
hastigt, och någon fortgående ström erhålles icke.
Förbindas skivorna t. ex. medelst en koppartråd, störes
jämvikten. Syrans positiva vätejoner, som repelleras av
zinkjonerna, vandra till kopparskivan, där de urladdas och åstadkomma en
strömning av positiv elektricitet genom koppartråden till zinken. Då
spänningen mellan syran och zinken härigenom nedsättes, är det intet som
hindrar en fortgående utströmning av zinkjoner. Den strömdrivande kraften är
alltså enligt denna teori zinkens lösningstryck (huvudsakligen).
Huvudprocessen kan uttryckas genom ekvationen Zn + 2H′ = Zn″ + H2. Man kallar
zinkskivan upplösningselektrod och kopparskivan avledningselektrod.
Anm. Då en del av det vid kopparskivan neutraliserade vätet absorberas
[1] Motsvarande gäller om vissa elektroder av annat slag t. ex. s. k.
gaselektroder, d. ä. gaser (väte, syre o. s. v.), som absorberats av metaller (ofta
platinableck).
[2] I händelse vätskan är en lösning av ett salt av den nedsänkta metallen,
motverkas metalljonernas utströmning redan i första ögonblicket av det
osmotiska trycket av de metalljoner av samma slag, som förut finnas i
lösningen. Är detta osmotiska tryck, såsom i vissa fall kan inträffa, större än
metallens lösningstryck, får strömmen av joner riktningen från vätskan och till
metallen. I denna händelse blir metallen positivt laddad och vätskan
negativt. Exempel: koppar i en lösning av kopparsalt; silver i en lösning av
silversalt. — Nernst har uppställt en formel, enligt vilken man kan beräkna en
metalls elektrolytiska lösningstryck, då man känner metallens lösningsspänning
i en viss vätska samt metalljonernas osmotiska tryck i vätskan. De
siffervärden formeln ger äro för några metaller oerhört stora (t. ex. för magnesium
1043 atmosfärer, för zink 1018 atm.), för andra oerhört små (t. ex. för koppar
10—12 atm., för kvicksilver och silver 10—15 atm.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/larokemi/1/0239.html
