Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Översikt av kemiens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVERSIKT AV KEMIENS UTVECKLING. 245’
såsom typiska, och såsom »element» betecknades ofta kvicksilver (typen för
metalliska egenskaper), svavel (typen för det brännbara), salt (typen för det
som är lösligt i vatten och äger smak), o. s. v.
350. Från mitten av 1600-talet till omkring 1780.
a. Först under senare hälften av 1600-talet kan kemien sägas hava blivit
en självständig vetenskap. Spekulationen träder nu tillbaka, och
huvuduppgiften blir det experimentella utforskandet av ämnenas sammansättning och
egenskaper. Av Boyle definierades begreppet element såsom ett ämne, som ej
låter sönderdela sig (alltså ej längre såsom typen för vissa egenskaper). Dock
dröjde det lång tid, innan denna uppfattning trängde fullständigt igenom.
b. Den första mera omfattande kemiska teorien var flogistonteorien (Ståhl,
omkring 1700), som rörde förbränningen (oxidations- och reduktionsprocesser
och besläktade fenomen). Denna teori, som anslöt sig till de gamla
föreställningarna om ett gemensamt ämne såsom närvarande i alla kroppar med
gemensamma egenskaper (nu flogiston i de brännbara ämnena, i stället för forntidens
eld och medeltidens svavel eller »fet jord»), har behärskat kemien under större
delen av 1700-talet och har varit av stor betydelse, emedan genom den för
första gången blev ordnat och förklarat från enhetlig synpunkt det mesta av
tidens kemiska vetande. För teoriens huvudtankar är redogörelse lämnad i det
föregående (§ 101, sid. 76, 77).
c. Under flogistontiden, i synnerhet dess senare del (1760- och -70-talen)
utökades mycket det kemiska vetandet. Den kvalitativa analysen grundades, och
man lärde känna ganska många nya grundämnen (arsenik, fosfor, kobolt, nickel,
platina m. fl., se noten) och ett stort antal nya föreningar. Förtjänsten av detta
upptäckararbete tillkommer ingen i så hög grad som Scheele. Särskilt må
nämnas, att det var under denna tid, som man genom Cavendish, Scheele, Priestley
im. fl. lärde sig göra skillnad mellan de vanliga gaserna, koldioxid, väte, syre,
kväve o. s. v., vilka man tidigare, när man haft dem före vid kemiska arbeten,
förblandat med luft.1
351. Från slutet av 1700-talet till mitten av 1800-talet.
a. Sedan syret upptäckts av Scheele och Priestley, dröjde det icke länge,
innan förbränningsfenomenet erhöll sin riktiga förklaring genom fransmannen
Lavoisier. Härigenom orsakades en genomgripande omvälvning i uppfattningen
av de viktigaste kemiska reaktionerna, och Lavoisier har blivit räknad såsom
1 Carl Vilhelm Scheele (född i Stralsund 1742, död såsom apotekare i Köping
1786) har under ett liv, som ända från ynglingaåren helt ägnades åt hängivet
forskningsarbete — trots anspråkslösa yttre villkor och tidig död — riktat
kemien med betydelsefulla rön i stort antal. Bland av honom nyfunna, och
noggrant undersökta ämnen må omnämnas syre, klor, mangan, fluor (i
fluorvätesyran), barium (i baryt), Salpetersyrlighet, svavelväte, arsenikväte,
arseniksyra, blåsyra samt ett stort antal organiska ämnen, såsom glycerin, oxalsyra,
vin-, citron- och äpplesyra, mjölksyra, urinsyra o. s. v. Över huvud kan Scheele
betecknas såsom den store upptäckaren. För teorier hade han mindre sinne;
och den man, som genom syrets upptäckt och noggranna utforskande banat väg
för kemiens omläggning, anslöt sig icke själv till de nya lärorna, vilkas
framställning genom Lavoisier han emellertid endast en kort tid överlevde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
