Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordklotet och himlahvalfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af verldsaxelns riktning och verldspolernas läge
bestämmas väderstrecken i horisontplanet. Den punkt af
horisontens rand, som befinner sig närmast norra
verldspolen, kallas horisontens nordpunkt. Den diametralt
motsatte punkten i horisontplanet är sydpunkten. Står man
vänd mot norr, är öster riktningen åt höger vinkelrätt
mot nord-syd-linien; vester är den riktning, som är
motsatt öster. Det plan, som å vår antagna iakttagelseort
lägges genom nord-syd-linien och lodlinien, kallas ortens
meridianplan. Det innehåller i sig verldsaxeln.
Till följd af himmelens dagliga rörelse se vi långs
horisontens hela östra kant från norr till söder stjernor
»gå upp» öfver horisontplanet och derefter skrida öfver
hvalfvet i parallela cirkelbågar för att slutligen »gå ned»
på himmelens vestra sida. Härunder nå de sin största
höjd öfver horisontplanet, då de passera
iakttagelseplatsens meridian (»kulminera»). [1] Men utom dessa
stjernor, som gå upp och ned, finnas många, hvilka liksom
Karlavagnen hafva sina banor liggande helt och hållet
öfver horisontplanet och som således, oaktadt himmelens
dagliga rörelse, aldrig gå ned. De kallas cirkumpolära
och äro belägna rundt omkring norra verldspolen inom
en krets, hvars radie är lika med afståndet mellan samma
verldspol och horisontens nordpunkt. Detta afstånd,
som bibehåller sig oförändradt, utgör i Stockholm vid
pass 591/3°. Medan de cirkumpolära stjernorna
beständigt befinna sig öfver horisonten, är ett lika område af
stjernor omkring södra verldspolen för oss beständigt
osynligt. — Genom den dagliga rörelsen får himlahvalfvet
en oupphörligt förändrad ställning till jorden, men i alla
dess skiftande lägen blir städse verldsaxelns lutning mot
iakttagelseortens horisontplan oförändrad.
Flytta vi oss till en annan iakttagelseplats på
jordytan, så kan det visserligen hända, att vi der få se
delvis andra stjernor och att derför himmelen der har ett
mer eller mindre förändradt utseende. Men från hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
