- Project Runeberg -  Förberedande lärokurs i astronomi /
13

(1881) [MARC] Author: Knut Herman Sohlberg - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Framställning medelst himmelsglob af himlahvalfvets vigtigaste företeelser.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jordgloben tangeras i den ifrågavarande orten af vattenytans
horisontplan. Genom att, efter lossande af klämskrufven
c, kringvrida den halfcirkelformiga arm E, som
fasthåller globens infattningar, kan man nemligen bringa
vattenytan att tangera jordgloben i en mängd vexlande
punkter. Men dessutom är man i tillfälle att vrida de
förenade globerna samfäldt omkring deras gemensamma
axel a b. Genom dessa dubbla vridningar kan hvilken
som helst punkt på jordgloben bringas i beröring med
den städse orörliga och horisontala vattenytan, utan att
himmelsglobens ställning till jordgloben behöfver rubbas.
Undersök då till öfning himlahvalfvets samtidiga utseende,
vid visst tillfälle, i södra Sverige, på Sundaöarna, vid
Kap Horn o. s. v.[1]

Det är emellertid att märka vid dessa inställningar
att, emedan jordgloben alltid måste hafva en viss
utsträckning omkring himmelsglobens medelpunkt,
vattenytans tangentplan till jordglobens yta ej kan gå genom
himlahvalfvets medelpunkt, utan måste vara skjutet något
åt sidan derom. Härigenom inträffar, att den
ogenomskinliga vätskeytan kommer att för en tänkt åskådare i
hennes tangeringspunkt med jordklotet undanskymma mer
än halfva himmelen, nemligen så mycket mer än
hälften, som en mot jordens radie svarande sferisk
himmelszon. Om vi nu jemföra t. ex. den i Stockholm synliga
himmelen med den, som ses på den Stockholm diametralt
motsatte punkten af jorden, skola vi finna, att en zon
på midten af himmelsklotet, svarande mot jordens
diameter, måste blifva osynlig på båda dessa ställen. Men
nu är frågan: finnes i verkligheten någon sådan å de
båda nämda ställena osynlig zon? Nej, erfarenheten
visar, att ingen sådan zon finnes eller, med andra ord, att
den inskränker sig till en linie på himlahvalfvet af
omätbar finhet. Då denna omätbart fina linie måste hafva
en bredd lika med jordens diameter, så är detta ett nytt
bevis på, att jordens storlek måste vara försvinnande liten


[1] Man må ej hafva anspråk på noggrannhet vid dessa inställningar.
De äro att betrakta blott såsom öfningar för lärjungarne samt såsom
en öfvergång till mera exakta bestämningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:29:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/larokursas/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free