- Project Runeberg -  Förberedande lärokurs i astronomi /
24

(1881) [MARC] Author: Knut Herman Sohlberg - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Framställning medelst himmelsglob af himlahvalfvets vigtigaste företeelser.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utsätta stjernor, skulle efter ytterligare milslånga afstånd
nya stjernor eller andra himmelens ljus följa i alla
riktningar, de ena efter de andra, utan gräns och slut.

Att fixstjernorna äro sjelflysande kroppar liksom vår
sol och att de kunna vara mycket större än hon, lider
intet tvifvel. Man kan äfven förmoda, att de liksom
solen kunna omkretsas af mörka planeter, ehuru dessa till
följd af det ofantliga afståndet ej kunna synas till oss.
Fixstjernorna äro således aflägsna solar.

Märklige himlakroppar äro de s. k. töckenstjernorna
och nebulosorna. De senare kallas oupplösliga, om ej de
starkaste teleskop kunna upplösa dem i enskilda stjernor
eller stjernhopar. De synas i detta fall bestå af glödande
gasmassor. En sådan nebulosa förtätar sig, tror man, först
till en töckenstjerna eller flera sådana, sedan till en eller
flera verkliga stjernor eller solar med sina planeter.

Vi skola i det följande närmare undersöka rörelsen
hos någre af himlakropparne i vårt solsystem, först och
främst solen och månen. Himlahvalfvet kunna vi då
betrakta såsom en orörlig vägg eller bakgrund, mot
hvilken solen, månen och planeterna synas röra sig.

§ 10. Månens rörelse mot himlahvalfvets bakgrund.

Denna är ganska lätt att iakttaga. Så syntes till
exempel [1] 1880 Okt. 11 på aftonen, kort efter solens
nedgång, månen i söder i Skyttens stjernbild eller rättare
(ty stjernorna äro svåra att se i månens närhet): der
man vet att Skyttens stjernbild befinner sig. Han var då
i sitt »första qvarter» och hade det utseende bifogade
bild 8 visar. Kl. 10,18 e. m. gick han, såsom
almanackan för nämde dag angifver, ned under horisontplanet,
åtföljande himmelens dagliga rörelse. De följande dagarne
såg man månen efter hvart annat i Stenbockens,
Vattumannens
och Fiskarnes[2] stjernbilder, under det den
lysande delen af hans skifva dag för dag tilltog (bild 9).
Slutligen gick han in i Vädurens stjernbild och blef


[1] Beskrifningen af månens rörelse följes lätt på stjernkarta II,
bifogad § 19. I samma § äfven anvisning att lära känna de
vigtigaste stjernbilderna.
[2] Der befunno sig samtidigt de starkt lysande planeterna Jupiter
och Saturnus, i hvilkas närhet månens rörelse lätt iakttages.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:29:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/larokursas/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free