Print (PDF) - On this page / på denna sida - Framställning medelst himmelsglob af himlahvalfvets vigtigaste företeelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»fullmåne» (bild 10) den 18 Okt. På samma gång månen sålunda skred fram på himmelen, fick han för hvarje dag ett alltmera ostligt läge på himmelen vid solens nedgång, <table o c> <td><img id="821">Bild 8.</img> <td><img id="822">Bild 9.</img> <td><img id="823">Bild 10.</img> <td><img id="824">Bild 11.</img> <td><img id="825">Bild 12.</img> <td><img id="826">Bild 13.</img> <td><img id="827">Bild 14.</img> <td><img id="828">Bild 15.</img> <td><img id="829">Bild 16.</img> <td><td>Månens faser.<td> </table> och såsom fullmåne stod han alldeles i öster, när solen gick ned i vester. Under den påföljande veckan passerade månen mellan Plejaderna och Aldebaran, nedom Castor och Pollux samt in i Kräftans stjernbild, medan hans ljusgestalt eller s. k. fas aftog på den åt vester vända sidan (bild 11), tills månen den 26 Okt. ingick i sitt »sista qvarter» (bild 12). Månens uppgång hade emellertid begynt inträffa allt senare på natten och vid sist nämda tillfälle stod han i söder först när solen uppgick. Dag för dag ryckte derefter månen allt närmare solen, medan hans fas förminskades till en allt smalare skära (bild 13 & 14). Månen syntes nu ej längre öfver horisonten om aftonen och natten, utan steg upp först mot morgonen såsom en solens förelöpare. Slutligen kom månen så nära solen, att han försvann i hennes ljus, men efter några dagar hade han passerat solen förbi, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
