Förberedande lärokurs i astronomi / 36 (1881) Author: Knut Herman Sohlberg - Tema: Textbooks for schools Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Framställning medelst himmelsglob af himlahvalfvets vigtigaste företeelser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvälfde sig nattens väldiga hvalf i drömmande allvar öfver de ödsliga platser, som blifvit vårt hemvist.» Låtom oss nu äfven läsa [1], med hvilken glädje polarfararen helsar solens återkomst vid den långa vinternattens slut. »Den 19 Febr. 1873 skulle solen på vår geografiska breddgrad återkomma, men den starka refraktionen af 1° 40’, som åtföljer en temperatur af 30 grader under fryspunkten, förorsakade att vi kunde helsa solens första strålar redan tre dagar förut. En obeskrifligt högtidlig tilldragelse är för polarfararen solens återkomst; i dessa fruktansvärda ödemarker tycker man sig då nästan skåda ett återupplifvande af den urgamla soldyrkan med dess tro på denna evigt strålande himlakropps undergörande förmåga. Liksom i fordom tima Belus’ tjenare vid Eufrats blomstrande stränder, så väntade äfven vi, samlade liksom till en fest, på isbergens spetsar och masttopparne på ljuset. Då svallade ett ögonblick en ljusvåg såsom ett förebud genom den vida rymden och, omgifven af ett purpurhölje, steg solen upp på den isiga skådeplatsen. Alla tego; hvem hade kunnat finna ord för den känsla af förlossning, som strålade på hvarje anlete, och som omedvetet, konstlöst uppenbarade sig i den simple sjömannens stilla hviskning: »Benedetto giorno!» –- –- –- Endast få minuter hade solskifvans öfre del dröjt öfver horisonten; derefter slocknade åter dess ljus, en dyster violett färgton utbredde sig öfver de aflägsnare partierna och darrande glänste ånyo stjernorna på den mörknande himmelen.»

§ 14. Solens årliga rörelse betraktad från olika
breddgrader. Norra vändkretsen. Solen i zenith.

Låtom oss nu flytta oss från Stockholm mot söder,
d. v. s. låta himmelsglobens polaxel göra allt mindre
vinklar mot horisontplanet. Utgående från solens
middagsställning vid sommarsolståndet, se vi då solens
middagshöjd vid verldsaxelns minskade lutningsvinkel mer
och mer tilltaga samt förstå deraf, att det ljus och värme
solen skänker horisontplanet mer och mer tillväxer, tills
vi slutligen komma till de trakter, der solen står i
Zenith, och hvilka således af henne mottaga den största
möjliga ljus- och värmemängden. Vi befinna oss då på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>