Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Framställning medelst himmelsglob af himlahvalfvets vigtigaste företeelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den breddcirkel, som kallas norra eller Kräftans vändkrets.
Dennes geogr. bredd är 231/2°. Ty vid
sommarsolståndet befinner sig solen 661/2° från polen, och efter hon
nu tillika stod i zenith, d. ä. hade 90° vinkelafstånd
till horisonten, måste polens höjd öfver horisonten vara
90°—661/2° eller 231/2°.
Sedan vi på norra vändkretsens breddcirkel medelst
himmelsgloben undersökt solens vexlande middagshöjd under
årets lopp, hennes dagliga båge på himmelen,
skymningsljuset o. s. v., inställa vi globen för eqvatorn och iakttaga
solens dagliga gång der öfver himlahvalfvet under årets
lopp. Vi böra dervid visa, att å eqvatorns horisont
middagssolen står i zenith 2 gånger om året, nemligen vid
vår- och höstdagjemningarna, och att hon deremellan står
i norr under ena halfåret och i söder under det andra.
Tillika finna vi, att vid eqvatorn äro dag och natt
beständigt lika långa. Det är just på sistnämda
förhållande ordet eqvator hänsyftar.
Vi böra äfven inställa globen för orter, belägne
mellan vändkretsen och eqvatorn, samt visa, att solen äfven
der befinner sig 2 gånger om året i zenith, och att dessa
båda tidpunkter falla allt närmare hvarandra, ju närmare
intill vändkretsen orten är belägen.
Zenith-solens glödande strålar bilda en skärande motsats till
polarsolens kraftlösa skimmer i horisontens isiga rand. Låtom oss höra
hvad en bekant reseskildrare [1] skrifver en brännhet Aprildag från
Cartagena i Sydamerika på något öfver 10° n. br.:
»— — — Sällan ser man också någon ute vid middagstiden.
De förfärligt upplysta gatorna och torgen äro då tomma och öde.
Skulle händelsevis någon angelägen vandrare ila öfver dem, så gör
han det i en hemsk ensamhet, då till och med den annars
oskiljaktiga skuggan af hans egen kropp nu tyckes hafva öfvergifvit honom;
hon är hemma, utom aftnar och morgnar, och kan, liksom
tjenstefolket härstädes, icke tvingas ut midt på dagen. — Det är också
svårt att göra sig en föreställning om en sådan dager. Det är som
vore man omgifven af en allt upplysande, antänd gasmassa, hvilken
genomtränger och uppfyller allt med sitt bländande sken.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
