Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Framställning medelst himmelsglob af himlahvalfvets vigtigaste företeelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säga, att vattnets fallande hvarje sådan del motsvarar en
qvart? Nej, ty vattnet utrinner fortare i början, då dess
presshöjd är stor, än sedermera, då hon förminskats,
till följd hvaraf den 1:ste »qvarten» blir kortast och
den siste längst. Deremot, om det utrinnande vattnet
stode under beständigt samma tryck, och således
utströmningen försigginge med oförändrad hastighet, så kunde vi
använda mängden utrunnet vatten såsom riktigt mått på
den tid, som under utrinnandet förflutit.
Jordens verkliga eller himlahvalfvets skenbara
rullning försiggår nu med nära nog fullkomlig likformighet,
i det att icke blott hvarje helt rullningshvarf kan anses
blifva fulländadt på precis samma tid, utan äfven hvarje
1/2 eller 1/4 eller 1/8 eller hvilken annan liten del som
helst af hvarfvet alltid kräfver samma tidsförlopp.
Genom denna rullningsrörelse kunna vi derföre bäst mäta
tiden.
Vi hafva redan förut (sid. 29) redogjort för
betydelsen af stjerndygn och sant soldygn och sett, att
stjerndygnet bestämmes af vårdagjemningspunktens och det sanna
soldygnet af solens meridiangenomgång. Af dessa båda
tidsenheter kan i borgerliga lifvet endast soldygnet komma
i fråga att användas, med hvilket dygn jordens dag och
natt äro oupplösligen förbundne. Men det sanna
soldygnet har en stor olägenhet, nemligen att vara af något
olika längd på årets särskilda tider, en omständighet,
som beror på att solen rör sig med föränderlig hastighet
i ekliptikan (sid. 29) och att denna storcirkel ej är vinkelrät
mot verldsaxeln. Det sanna soldygnet blir derföre en ojemn
tidmätare, och ingen kan få ett urverk att följa dess
vexlande längd. Olika långa dygn kunna vi icke hafva, men
tidsangifvelserna vilja vi likväl förbinda med solens gång.
Det finnes då ingen annan utväg, än att till tidsenhet taga
en oföränderlig medellängd af ett stort antal sanna
soldygn. Detta nya dygn kallas ett medelsoldygn, och
tideräkningen, för hvilken medelsoldygnet ligger till grund såsom
tidsenhet, kallas medelsoltid. De vanliga små almanackorna
hafva i slutet en tabell, s. k. tidsjemningstabell, af
hvilken man för hvar 3:dje dag kan finna medelsoltiden vid
sann middag. Än är hon något mer, än något mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
