Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Framställning medelst himmelsglob af himlahvalfvets vigtigaste företeelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än 12. Det förra uttryckes med tecknet + framför det
utsatta beloppet af minuter och sekunder, det senare
utmärkes på samma sätt med —. Medelsoldygnet (det
borgerliga) räknar 12 timmar från middag till midnatt
och lika många från midnatt till middag. Det anses
begynna vid midnatt. Dess timmar delas i 60 minuter
och minuterna i 60 sekunder. (Stjerndygnet delas åter
i 24 fortlöpande timmar).
Den tid, som solen behöfver för att i ekliptikan
skenbart röra sig himmelen rundt från ♈ till ♈
tillbaka, kallas, såsom ofvan (sid. 28) är nämdt, ett tropiskt
år. Det tropiska året innehåller 365 medelsoldygn 5
tim. 48 min. 48 sek. I det borgerliga lifvet är
naturligtvis beqvämast att räkna år med hela dygn. Enligt
den julianska kalendern (tideräkningen), införd af Julius
Caesar år 44 f. Kr., bestämde man det borgerliga året så,
att efter 3 år med 365 dagar skulle följa ett 4:de (vårt
s. k. skottår) med 366. Medellängden af det julianska
året blef således 365 1/4 dygn. Men emedan det tropiska
året är 11 min. 12 sek. kortare, än denna det julianska
årets medellängd, så inträffade, att då jemnt 4 julianska
år voro slut, hade den tropiska årsräkningen redan
hunnit 44 min. 48 sek. in på 5:te året eller, med andra ord,
solen hunnit 44 min. 48 sek. in på sitt 5:te hvarf. Och
när jemnt 128 julianska år hade förflutit, hade solen
redan hunnit (44 min. 48 sek.) × 128/4 eller nära 1 helt dygn
på sitt 129:de hvarf. År 325 e. Kr. hölls ett
kyrkomöte i Nicæa för att bestämma tiden för påskens firande,
och då stälde man vårdagjemningen till den 21 Mars;
128 år derefter (om ej förr) befann sig solen i ♈ redan
den 20 Mars, efter 256 år var hon der den 19 Mars
o. s. v. På detta sätt sköts vårdagjemningen och
dermed årstiderna tillbaka 1 dygn för hvar tiderymd af 128
år, och i tidernas längd skulle på detta sätt våren falla
in i vinterns gamla månader, sommaren i vårens o. s. v.
För att hindra detta, beslöt påfven Gregorius XIII att
låta förbättra tideräkningen och förminska det borgerliga
årets medellängd. Ar 1582 återförde han den då till
den 11 Mars tillbakaskjutna vårdagjemningen till hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
