- Project Runeberg -  Förberedande lärokurs i astronomi /
58

(1881) [MARC] Author: Knut Herman Sohlberg - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Kopernikanska förklaringen af himlahvalfvets företeelser.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äfven trott sig kunna urskilja land och haf på hans yta. Utanför
Mars hafva vi en svärm småplaneter, som ej kunna ses med blotta
ögat. Derefter komma vi till Jupiter, den störste af alla planeterna.
Oaktadt sitt stora afstånd från oss lyser han med en glans, som
nästan är lika liflig som Venus’. Jupiter omkretsas af 4 biplaneter eller
s. k. månar. Nästa planet i ordningen är Saturnus, beryktad för
den besynnerliga, platta ring (jfr bild 28), som omgifver honom. Denna
ring, som egentligen består af flere koncentriska, är sannolikt intet
annat, än en otalig mängd små, omkring planeten kretsande månar.
Dessutom kringlöpes Saturnus af 8 vanliga månar. De yttersta
planeterna, Uranus och Neptunus, ses ej med blotta ögat. Neptunus’
tillvaro anade man, innan ännu någon sett honom. Uranus visade
nemligen då och då vissa rubbningar i sin rörelse och man ansåg
detta bero på dragningskraften (jfr § 26) hos någon utanför liggande
okänd planet. Ja, Leverrier företog sig till och med att beräkna den
osedde planetens läge och storlek, och när man sedan riktade
teleskopen mot himmelen, fann man honom helt nära den beräknade platsen.
Detta skedde år 1846.

På vår tafla öfver solsystemet hafva vi icke kunnat tillräckligt
noggrant visa förhållandet mellan planeternas afstånd från solen. Vi
tillägga i sådant ändamål följande tabell, som äfven innehåller
planeternas omloppstider i sina banor. Till enhet för afstånden är taget
jordens medelafstånd från solen och till tidsenhet jordens år.
Medelafstånd
fr. solen.
Omlopps-
tider.
Merkurius 0,39 0,24
Venus 0,72 0,62
Jorden 1,00 1,00
Mars 1,52 1,88
Jupiter 5,20 11,86
Saturnus 9,54 29,46
Uranus 19,18 84,02
Neptunus 30,03 164,58


En föreställning om planeternas inbördes storlek vinna vi åter
genom bild 28. Efter samma måttstock som der begagnats skulle
solen företrädas af ett klot af 15 centimeters radie.

Inom vårt solsystem förekomma mycket talrikt äfven ett slags
dunstformiga himlakroppar, som kallas kometer. Kometerna vexla i
utseende nästan lika mycket som »skyarne på himmelen». Blott få
ses med blotta ögat; så t. ex. Donatis komet af år 1858 (bild 29).
Kometernas hufvudmassa, den s. k. kärnan, synes bestå af ett slags

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:29:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/larokursas/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free