- Project Runeberg -  Förberedande lärokurs i astronomi /
61

(1881) [MARC] Author: Knut Herman Sohlberg - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Kopernikanska förklaringen af himlahvalfvets företeelser.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rullningsaxel orubbadt bibehålla, under det jorden beskrifver sin
bana ♎, ♑, ♈, ♋ kring solen (jfr bild 30). Jordens
eqvatorplan måste härunder göra med jordbanans plan
en oföränderlig vinkel af 231/2° och skärningslinien
mellan dessa plan alltid förblifva parallel med ♈-♎-linien.

Vi kunna nu äfven lemna ett bestämdt bevis för
den utomordentliga litenheten af jordens rörelse kring
solen eller af jordbanans diameter, då man jemför dem
med afståndet till fixstjernorna. Man skulle nemligen
kunna tro, att då jordaxeln förflyttar sig parallelt med
sig sjelf hela jordbanan utefter, så borde dervid hans
förlängning liksom teckna på himmelen en mot jordbanans
storlek svarande krets, en hel krans af olika verldspolen
hvilken krets eller krans emellertid borde, till följd af
jordaxelns lutning mot jordbanan, blifva i en viss
riktning något hoptryckt. Men så är det icke, utan
erfarenheten visar, att jordaxeln under hela årets lopp
beständigt är riktad mot en och samma verldspol på himmelen.
Deraf måste vi sluta, att icke blott, såsom vi förut (sid. 10)
sett, jordklotet, utan till och med sjelfva jordbanan
blifver, om hon tänkes förflyttad till äfven de närmaste
fixstjernornas ofantliga afstånd, så försvinnande liten för
ögat, att hon då icke synes annorlunda, än såsom en
nästan omätbar punkt
[1].

Liksom jordaxelns sidoförflyttning alls icke märkes
på himlahvalfvet, så är detta ännu mindre förhållandet
med sidoförflyttningen af jordeqvatorns plan. Dess
skärning med himmelssferen visar sig under årets hela lopp
såsom en skarp oföränderlig cirkelformig linie, den s. k.
himmelseqvatorn (jfr bild 31), på samma gång som
eqvatorplanets skärningslinie med jordbanans plan under årets


[1] Då man nu i verkligheten funnit, att jordbanans diameter uppgår
till den väldiga längden af nära 30 millioner mil, så måste vår tanke
hisna vid försöket att fatta de oerhörda afstånd, som skilja oss från
fixstjernorna. Också mäter man icke dessa afstånd på samma sätt som
de jordiska, i mil, utan efter antalet af år, s. k. ljusår, som ljuset
behöfver för att tillryggalägga dem. Den sannolikt närmaste stjernan
befinner sig på ett afstånd från jorden af vid pass 31/2 ljusår, men andra
finnas, hvilkas afstånd man uppskattat till 10, 20, 30, ja äfven
100-eller 1000-tals ljusår, — för att icke tala om nebulosor på kanske
milliontals ljusårs afstånd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:29:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/larokursas/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free