- Project Runeberg -  Förberedande lärokurs i astronomi /
62

(1881) [MARC] Author: Knut Herman Sohlberg - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Kopernikanska förklaringen af himlahvalfvets företeelser.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lopp träffar himlahvalfvet i beständigt samma punkter,
♈ och ♎.

Vi se således, att jordens rörelse kring solen till
utsträckningen i rymden är, jemförd med fixstjernornas
afstånd, alldeles försvinnande liten, men det är icke
storleken, utan riktningen af denna rörelse, äfvensom
riktningen af jordens rullningsaxel, som bestämmer
sträckningen af ekliptikans och eqvatorns plan, verldsaxelns
ställning, dagjemnings- och solståndspunkternas lägen.

När vi nu bestämt allt detta i förhållande till vår uppritade
modell, bild 30, böra vi äfven visa, huru den dagliga rörelsens
företeelser å en uppgifven ort uppkomma.
Som jordglob (T i bild 30)
begagna vi då den, med rörligt matematiskt horisontplan försedda,
lilla miniatyrglob <I>(D</i> å bild 5 sid. 11), som vi redan förut (se § 8)
i liknande syfte användt. Solen föreställa vi genom ett annat större
klot och anordna deromkring i midten af lärosalen en horisontal
jordbana, i hvilken jorden anses löpa. Det aflägsna himlahvalfvet kunna
vi anse företrädas af lärosalens väggar, å hvilka vi enligt nyss
gjorda bestämningar tänka oss ekliptikan och eqvatorn uppdragna,
medan verldsaxelns riktning angifves genom utsatte polpunkter i golf
och tak. (Vi kunna äfven, om rummet vore rundt och hvalfformigt,
tänka oss stjernbilder betäcka tak och väggar.)

Sedan vi gifvit jordglobens axel sin tillbörliga lutning af 661/2°
mot ekliptikans plan (bordets plan i bild 30), inställa vi hans
horisontplan för den breddgrad, som är i fråga. Det är då lätt att
omedelbart afgöra, hvilken hälft af himlahvalfvet som synes och
hvilken icke synes från orten i fråga vid den gifna tillfälliga ställningen
hos globen, hvilken lutning verldsaxeln, eqvatorn och ekliptikan hafva
mot horisontplanet o. s. v. Låta vi nu jordgloben rulla kring sin axel
i jordens verkliga rullningsled, så sänker sig hans för den
ifrågavarande orten inriktade horisontplan på ena sidan, men höjer sig på
den andra, till följd hvaraf det för en på samma plan befintlig åskådare
synes som om himlahvalfvet (hela rummet med eqvator, ekliptika,
stjernbilder, äfven solen) rullade i motsatt led kring sina polpunkter
(jfr § 8). Himmelseqvatorn behåller härunder oföränderligt sin
lutning mot horisontplanet, men ekliptikan får en oupphörligt förändrad
ställning deremot.

Vi kunna vid jordglobens kringrullning äfven lätt afgöra, hvilken
ställning solen i hvarje ögonblick intager i förhållande till den
ifrågavarande ortens rörliga horisontplan, och således äfven bestämma, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:29:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/larokursas/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free